En efterlängtad bebis!

"Vårt hjärta,
ingen är mer efterlängtad än du!"

Vi är gravida:-) Magen växer och vi mår bra, alla tre. Jag är nu i vecka 12, snart v.13 och vi är såklart så fantastiskt lyckliga för att det växer ett litet barn där inne! Jag har varit oerhört trött en tid och är det fortfarande. Och så är jag hungrig, hela tiden. Men Pierre är bäst. Han är så fantastiskt omtänksam och tålmodig! Vilken man jag har!

Vi är mest inne i ett lyckorus just nu och njuter av att bara vara och veta att vårt lilla lilla barn (ca 6-7 cm nu) växer. Det känns att det händer grejer! Magen känns som en hel fabrik. Tillit och kärlek till att allt kommer att gå precis så bra som vi önskar. Det syns inte jättemycket än, men många kan nog tycka att jag har lagt på mig en del....

Självklart hade vi lite tveksamheter innan vi helt bestämde oss för att åka till Thailand i år. Men efter att ha kollat och dubbelkollat och trippelkollat med barnmorska och läkare tog vi beslutet att åka. Det är ingen fara att flyga och det finns inga direkt ökade risker för mig att vara här. Däremot kommer vi att behöva åka hem lite tidigare, mitten av mars, för att se till att försäkringarna täcker och att jag inte råkar behöva föda på planet.

Däremot finns det en massa bra med att vara här nu. Mycket D-vitamin i ljuset, otroligt mycket färsk frukt och fruktshakes som jag frossar i varje dag. Lugnet och det helt underbara liv vi faktiskt lever här är ju inte helt dumt för en bebis att växa i, eller hur?

Ja, de dricker faktiskt ur poolen

Vi har börjat vänja oss vid korna som går omkring och betar fritt runt vårt hus. Och dricker ur vår pool....

Annars jobbar vi på. Jag med coaching för Poolia och har nu även börjat hjälpa mina första kunder i år med "att komma igång och träna" och gjort träningsprogram för dem på Slow Down.

Har just nu flera nya kunder som jag hjälper samtidigt som jag coachar för Poolia per telefon hem till Sverige och pluggar en kurs i hälsoekonomi på universitetet, på distans. Plus en heldel andra saker gällande kurser och annat med företaget här och i Sverige. Så det är att göra... Får kanske kapa något och lära mig att säga nej till saker, igen. Pierre jobbar på med Sponsorhuset.se vilket funkar bara bra.

Vi tar det ändå med ro och håller ett rätt skönt tempo. Siesta i stort sätt varje em blir det. Solen skiner och det är varmt och skönt. Inte så dumt. Och så måste vi ju vara poolvakter för att våra nya vänner inte ska hoppa i.

Vilodag

Efter intensivt jobbande i veckan var det skönt med helg. Här är kontoret i vårt vardagsrum som de satt och jobbade i igår. Familjen Myhre och vi.

Dagen har bestått av äta frukost, sova, äta lunch, sova, äta middag, sova. Ja, idag har vi haft en riktig vilodag. Pierre vid poolen och jag inomhus. Vi gick emellan sovperioderna ner och åt lunch hos Linda, en vän som just öppnat en ny restaurang som heter just, Lindas. Hade med mig pepparrot till henne då det inte finns här i Thailand. Kan varmt rekommendera ett besök eller två på hennes restaurang på Long Beach. Hon har fantastiskt god mat. Både thai och western food.

Åt middag på Slow Down ikväll och träffade Rocky (hunden) för andra gången. Första gången var ett otroligt kärt återseende, i förrgår. Han och vi blev så glada att vi inte visste riktigt vart vi skulle ta vägen. Särskilt inte Rocky. Han blev heltokig! Pierre hade köpt med sig ett koppel till honom så nu har det blivit kopplade strandpromenader, efter en del insidenter som hänt då vi inte varit här behöver han det.

Lustigt vad världen är liten, igen. Häng med nu!
Ett par vänners (Petra och Henrik Cederhed) vänner (Lena och Pär) fick rekommendationen av mig att åka till Slow Down förra året då Petra ringde mig och frågade vad jag rekommenderade. Pär och Lena gillade Slow Down så mycket så att de bestämde sig för att köpa en av taklägenheterna där som just var till salu och som de nu byggts klar precis. Deras vänner, som de köpt lägenheten tillsammans med, visar sig vara från Näset, Göteborg (där jag är uppvuxen) och vi hade tydligen massor av gemensamma vänner som vi känner. De bor precis bredvid våra vänner Paula och Magnus på Näset. Ni kanske känner dem Paula och Magnus? Katarina heter hon. Hennes familj är nu på väg hit. Hennes man heter Björn Gustavsson och de har två barn. Björns namn var väldigt bekant för mig. Kom på att vi växte upp precis bredvid varandra. Men han är lite äldre så jag tror att kanske du min kära syster känner honom? Han är uppvuxen på Vallhamnsgatan. Tror även att mina föräldrar känner hans föräldrar? Så Katarina och hennes vän Lena åt vi middag med ikväll. Ja, världen är verkligen liten.

Och Peo såklart... Som också var ett kärt återseende. Även Sao, Sun, Ae, Noi och andra som jobbar på Slow Down. Pierre stannade kvar på Slow Down ikväll med Peo och Tobias var på väg dit nu. De kollar fotboll. Ja, Sunderland spelar ju nu. Det vet väl alla, eller? Godnatt!

Kossorna vid poolen

De satte alltså på kranen till duschen själva för att dricka, eller? Ja, inte var det vi i alla fall.

Lågsäsongen skapar roliga vanor för andra än människorna. De har ju haft duschen och poolen för sig själva i ett gäng månader.... Undrar om de brukar hoppa i och bada också?

Kossorna går annars utanför och betar på ängen precis bakom vårt hus och ligger ofta under de skuggande träden på ängen eller står på gatan där inga bilar ännu knappt kör. Ibland kommer de fram och nästan vill hälsa på oss. Men de är rätt blyga.

Nej, de har inga stängsel. Varför ska de ha det? Vi är ju i Thailand nu. Men de har bjällror. Så man hör väl ifall de springer bort, eller?

De skapar i alla fall fina jud på morgonen då vi vaknar. Ja, så vaknar vi just nu. Av brölande kossor, bjällror som klingar och kvittrande fåglar som håller dem och oss sällskap. Vi bor på landet nu. Helt klart!

Nu har vi landat på Lanta

Det tar några dagar att landa då man har varit i luften så länge... Gbg-Paris-Bangkok-Krabi-Koh Lanta. Från dörr till dörr tog det 24 timmar. Vi var rätt möra då vi kom fram. Men resan flöt på bra! Från 7 grader och höstsol till 30 grader och sommarsol. Kroppen blir vilsen som vanligt. Äta nu? Sova nu? Inga strumpor, jacka? Den förstår ingenting. Men nu är våra kroppar och knoppar snart ikapp. Pierre sov 16 timmar första dygnet! Fick kolla till honom för att se att han verkligen fortfarande andades ibland...

Första kvällen träffade vi Annika och Tobias (Pierres bror och fru med barnen Sebastian och Olivia.) Gick och åt på Castaway, tacos. Var lite orolig för allt regn vi läst om här men det kunde vi glömma. Här i södra delarna av Thailand har det inte regnat så mycket. Översvämmningarna är mestadels runt Bangkok och dit är det lååångt bort.

Vi bor i ett hus som heter Carpe Diem. Vi bodde i huset bredvid förra året så det känns som hemma. Egen pool, havsutsikt, modernt möblerat och helt nybyggt och fräscht. Inte konstigt att man trivs här!
Ni kan kolla på hur det ser ut genom att kika på länken här.



Igår fyllde Sebastian år så då var vi på 3 års kalas. Han blev superglad för farmors böcker och även tårtan som han fick äta i mörkret. Jo, för att vi firade med mat som familjen Myhre köpt in i ett lyxhus precis vid stranden. Nyfunna vänner till dem. Men precis då vi skulle värma maten blev det strömavbrott. Så där satt vi hungriga i mörkret och väntade på att strömmen skulle slås på igen... Barnen brydde sig inte. De åt förnöjt. Julia mår också bara fint och går riktigt bra nu. Det skulle ju bara ta 20 min tills strömmen kom tillbaka väl? Men nu är vi i Thailand mina vänner!

Efter en timma värmde vi maten hos Annika och Tobias en bit bort. Och vaktmästaren kom förbi med en massa härliga ljuslampor och satte upp vid långbordet ute på altanen. Så det blev en riktigt mysig kväll! Det tog ytterligare några timmar innan strömmen slogs på igen. Men då hade födelsedagsbarnet redan somnat för länge sen... Grattis Sebastian 3 år!

Vi ser fram emot att träffa alla folk vi känner på ön snart. Hittills har vi mest aklimatiserat oss. Varit och storhandlat, packat upp och badat in poolen. Men igår jobbade jag och hade telefoncoaching emot Sverige och möten här på ön med Lilla Svenska Skolan. Vad jag ska göra nu? Det berättar jag gärna om mer om en annan dag. Nu är poolskötaren färdig så nu blir det ett dopp i poolen. Och sen jobb. Solsken och värme till er alla från oss alla!

Snart åker vi

Bokad biljett, nytt körkort, nytt pass, försäkring fixad, adressändring likaså... Vi betar sakta men säkert av listan inför att återigen bege oss till Koh Lanta. Det blir kul! Vi åker måndagen den 16 oktober. Tills dess är det fullt upp med jobb, ärenden, fix och trix.

Till helgen ska vi njuta av västkusten på Salt & Sill och käka hummer och bada i tunna tillsammans med Pierres bror Stefan och hans fru Johanna (svägerska). Mysigt! Vi ska fira att vi båda, tjejerna alltså, har fyllt 40 år.

Hurra, hurra! Det har varit ett otroligt kalasandes det sista. My, Sofia (vänner) jag, Jörgen (vän), Axel (systerson), Paula (vän) Johanna (svägerska), Niclas (lillebror i Halmstad). Har sprungit på kalas var och varannan dag:-) Men det är kul att fira!

Förra helgen tog vi med Axel (min systerson) och kollade på Stefans konsert Teaterkungen på Varbergs fästning som en födelsedagspresent till honom. Det var en dimmig dag. Körde till Varberg i mjölk kändes det som. Konserten var fantastisk, som vanligt. Bilden är från konsert i Marstrand i somras.




Så det har varit fullt upp med roligheter. Har även hunnit flytta ut ur vår lägenhet och bor nu på Näset inhysta i ett rum på 8 kvm inkl frukost och middag. Ha, ha. Vi blir SÅÅÅ upp passade av mina kära föräldrar! Mitt gamla flickrum. Hi, hi. Känns lite lustigt... Men det är mysigt, ett tag.

Annika och Tobias (Pierres bror), ja han har många bröder... med familj har nu landat på Koh Lanta och vi följer deras blogg för att få en känsla hur det är på lugna lågsäsongs Lanta just nu. Ska bli härligt att bo på ön samtidigt under ett gäng månader. Bilden är dagens solnedgång på Slow Down från Annikas blogg.

http://yesterdayyousaidtomorrow-aniika.blogspot.com.

Tja, nästa vecka är den sista och sedan åker vi ner till huset som vi redan nu har hyrt sedan den 1 oktober och som står tomt och väntar på oss. Det blir härligt att få träffa alla där igen.