Vi hyrde en stor öppen bil och planerade in en heldagstur på ön tillsammans med den engelsktalande chauffören, Mr Boo. Thomas, Marianne, Jonas, Karin, Pierre och jag. Mr Boo, eller Mr Boss som vi kallade honom förstod i alla fall det mesta vi sa, tror vi. Efter frukost bar det iväg mot första stoppet. Snake Show. Vi varnar känsliga med ormfobi för att läsa vidare här...
Vi kom fram till ett enkelt boende där man gick in i en lång gång fullt av nedhängande lianer. Kändes som att man gick rätt in i djungeln. Tillslut kom vi fram till en arena där de just påbörjat en ormshow. Giftkobror på en ganska enkel arena.
Vi satt ca 5 meter ifrån ormarna. Skötarna försäkrade oss om att det inte var någon fara. "Snake can only see one meter and keep on the floor" sa han och förklarade att ifall man skulle stöta på en kobra i djungeln ska man stå helt stilla några minuter. Annars hugger dem. Hur lätt nu det skulle vara... "But more than one meter away, you can run". No worries, fortsatte han och höll fram ormen bara en halvmeter ifrån oss. Look. -He got teeth and poison for real. Ormen bet i en burk och giftet rann ner där. If you drink, you die, sa han med ett glatt humör. Hm...
Vi fick även se ormarna på nära håll då de frågade om vi ville ha den runt halsen. Dem tyckte att det var väldigt kul att vi provade tillsammans. Yes, yes! You can, we make a heart and you kiss, sa de glatt. Men så mycket till hjärta vet jag inte om dem lyckades forma. Men att mitt hjärta bultade vet jag. Men om det var pga. ormen eller min modiga man låter jag vara osagt...
Till Thomas förtjusning visade dem även upp en stor kungskobra som var runt 5 meter. - He bite, you die. sa skötaren. 30 minuter har man på sig att få serum, men han försäkrade återigen att det inte var någon fara. Dem hade ju serum där.
Ja, då så.... Det var med skräckblandad förtjusning vi även fick ha även denna ormen om halsen.
Så vackra men oerhört respektingivande. Vissa bland publiken fick verkligen ormfobi, ångest och satte andan i halsen. Konstigt att jag ändå inte kände mig så rädd som jag kanske borde. Livsfarliga djur. Men jag kände mer fascination än rädsla över dem. Lever i djungeln och kan bli över 8 meter långa. All snakes from Koh Lanta, sa ormskötaren med ett leende. De åt kycklingar och grodor som de föder upp där förklarade han. Kungskobran lever på andra giftormar, sa Thomas som hade läst på. Trevlig typ, ormen alltså. Dem är så otrooligt snabba, starka och livsfarliga. Killarna som håller på med det här lever verkligen i dödens skugga varje dag, men ändå verkar de ha en kärlek till dessa ormar och kunde med lätthet läsa av deras rörelser, humör och anfall. De hade inte blivit bitna en ända gång, än.
Sharp teeth. Vi lämnade ormgropen lite halvt chockade och åkte vidare mot nya äventyr i Mangrove träsket.
Mr Boo körde oss vidare mot Mangroveträsket där han träffade en vän som hade en longtailbåt. Töstra sidan av ön och vi har varit här en gång tidigare med Arvid och Brandbergs. Denna turen blev lite annorlunda. Longtail båt till aporna. Vi blev totalt överföllna. Aporna var överallt. Bakom, framför, ovanför och kaptenen fick ta en pinne och slå bort dem. Lite obehagligt.
Men vi fick en massa härliga bilder på både apor, örnar och fåglar. Efteråt åt vi lunch på en Viewpoint, en restaurang med utsikt över öarna och de östra delarna på Koh Lanta. Därefter åkte vi till Monkey School. David eller Top, 7 månader som apbebisen kallas somnade i mitt knä. Svårt att slita sig med en apbebis i knät. Så söt! Sedan åkte vi hem. Karin och Pierre åkte vidare på elefantridning och utforskning av Tiger cave mitt på ön. Men det får jag berätta om en annan gång. Nu ska jag gå och bada.
