onsdag 23 juni 2010

Ont i mitt hundhjärta - inlägg från Pierre

Elak hund = Falskt
Igår tog jag en långpromenad med Russin och Rocky. Efter någon halvtimme så dök en elak hund om som brukar visa tänderna när vi går förbi och vi blir tvungna att ta upp en käpp för att skydda den mot våra hundar.

Denna hund sprang nu mot oss och jag avvaktar lite för att se vad som kommer att hända, innan jag börjar hytta med min käpp. Det slutar med att hundarna nosar på varandra och blir bästa polare. Springer ut i havet, badar, brottas och bara har det allmänt kul. Dock blir Russin avundsjuk när Rocky blir bättre polare med hunden. Russin nafsar och morrar mot den nya STÖRRE hunden, och det Russin får tillbaka är, pussar, pussar, pussar, Russin försöker på alla vis utmana hunden, men får tillbaka pussar, pussar och än mer pussar...

Pussarna segrade tillslut och den tre lekte sig vidare nerför stranden. Då dyker 5 andra hundar upp skällandes, men Rocky och Russin tar det lugnt, rätt vana vid detta efter alla långpromenader, men den nya större hunden sätter svansen mellan benen och springer allt vad den kan, i flera hundra meter... Oj, vad ont det gjorde i mitt hundhjärta, när även Jenny och jag jagat bort den med vår käpp förut. Självklart så är att visa tänderna det enda den vet som funkar, men egentligen vill den bara pussas, pussas, pussas och pussas.

Elak hund =
"Sant"
Längre ner på stranden dyker sen en arg hund upp tillsammans med sina 5 arga polare. Ledaren i detta gäng har varit riktigt aggressiv och utmanat oss med skall, morranades och utfall tidigare. Denna gång slutade detta tyvärr med att Russin blev biten. Ett jack som jag upptäckte när jag kommit hem, och det blev att åka till sjukhuset med Russin. Men tänk, dessa hundar lever vilda på stranden, vid vägen och måste hävda sig för att kunna överleva. Så synd, tror att även dessa hundar skulle vilja ligga i Jennys knä och bli massaerade, gosade och få en massa kärlek. Säkert vill även dom egentligen bara pussas, pussas och pussas.

Russin på Djursjukhuset 1
Det blev att sätta på Russin koppel och åka iväg med Russin till sjukhuset med en tok-tok. Men oj, vad ynklig hon blev, hon ville inte åka iväg, tror att hon förstod att nya sprutor och "dum" veterinär kommer att bråka med henne. När vi väl kom fram till väntrummet så darrade hon hela tiden. Så jobbigt i mitt hundhjärta att se hur rädd hon var. Det blev en massa tröstande, klappar, kärlek och sen blev hon rätt lugn. Sen var det på med hundmask och en spruta, och sen var det över, puh, hon njöt av hemresan med Tok-token och visste att hemma väntar stranden, Rocky och air-con rum.

Russin på djursjukhus dag 2
Dagen efter skulle jag tillbaks för att sterilisera Russin. Samma sak igen, ville inte åka med... Väl framme så var hon rätt lugn ändå. Men när hon skulle ta en spruta, det ville hon absolut inte, och försökte på alla sätt värja sig - Ögonen sa, Pierre, varför gör du så här mot mig? Sömnmedlet i sprutan började snabbt värka, och jag låg och klappade henne ett tag, tills veterinären lyfta upp henne till ett annat rum...

Jag går därifrån, och passerar utomhusrummet där operationen skall ske. Plötsligt så ropar veterinären på mig. Russin har halv medvetslös, utan att kunnat röra på benen, när hon fått syn på mig, försökt ta sig ner från bordet.... Det blev fem minuter till med gosande tills hon somnade gott.

En present från Russin och Rocky

Med tårar i ögonen gick man därifrån, och tänker, hur kan man fästa sig så mycket vid en hund, en härlig känsla måste jag säga. En sak har Rocky och Russin gett oss i present, en present av "vetskapen" om att vi älskar hundar, och att vi kommer att skaffa en sådan i framtiden. Bara att få komma hem till en viftande svans varje dag, man bara smälter!

tisdag 22 juni 2010

Landat i trygga Sverige

Från Singapore till Munich och vidare till Göteborg. Träffade en supertrevlig tjej på planet över från Singapore. Och jag lyckades sova nästan hela natten, så resan gick fort och jag landade i tid. Fick min egen monitor i sätet. En sån där man kan välja att lyssna på vilken musik man vill, se på vilken film man vill eller kolla senaste nyheterna och sporten på.


Flög in kl 11 över ett vackert sommar Sverige med sjöar och strålande sol.

Möttes av en härlig välkomstkommité med Axel i spetsen, som sprang emot mig och hoppade upp i min famn och kramade och kramade och kramade mig hårt! Och så Arvid, mamma och pappa. Vad mysigt att träffa sin kära familj. De är fantastiska allihop och jag älskar dem massor.

Och kärleken genomsyrade hela min kropp och alla mina sinnen genom att få goa kramar, att höra att man har varit efterlängtad, att få berätta om sin resa och de lyssnar med stora öron, att få njuta av att höra deras historier om livets nu och att få baconlindad köttfärslimpa med färskpotatis, lingon och mammas egen insaltade gurka (som jag beställt och som jag längtat efter att äta). Wow, vilken lycka att få ha så många att älska och att vara älskad. Livet är fantastiskt. Det känns såååå mysigt att komma hem.

Med glädje och energi tittar jag nu på nya utmaningar framöver. Vilken ska man välja? Alla är lika härliga. Istället för att starta mitt eget företag här hemma i Sverige har jag fått andra erbjudanden som jag känner passar mig ännu bättre. Jag bockar och bugar för förtroendet som jag har fått för ett samarbete med Gothia Akademin Tack Henrik!

Jag har fått fria händer att driva och utveckla www.personligcoach.se Det ska bli ett nöje att sätta mig in i detta och träffa nya coachingkollegor för ett gott samarbete framöver.

Och har även fått möjligheter att komma tillbaka till Koh Lanta och driva eget med en stor möjlighet till välmående då jag har träffat många som gärna vill samarbeta. Bl a. www.relaxbay.com. Så det funderar vi på nu.


Men det är mycket som behöver falla på plats innan det är beslutat om att vi kan åka tillbaka till Thailand inför nästa säsong. Men att vi gärna vill det om allt funkar, det vet vi. Och då hoppas vi att så många som möjligt kan komma och hälsa på ett tag. För det är just er vi saknar, alla vänner som kanske läser det här... Kram på er. Hoppas att vi syns snart!

Men nu ser vi först av allt fram emot att Pierre landar den 1 juli. Han stannar kvar tills då vi får vår lägenhet och fortsätter att njuta av värmen och livet i Thailand några dagar till.

Jag fick som sagt åka hem lite tidigare då jag var tvungen att fixa lite praktiska saker innan Sverige "stänger" som det brukar göra efter midsommar... Och jag ser fram emot midsommar som jag ska fira i Mollösund. Det ska bli kul att träffa alla vänner och att fortsätta vårt liv här hemma i Sverige. Och så kan jag stolt berätta att jag klarade min sista tenta. Så nu är skolan avklarad för denna gången. Det känns otroligt skönt.

Skål för livets alla möjligheter!

måndag 21 juni 2010

Hemresa

Ja, nu ar jag pa vag hem. Det var ett tardrypande avsked fran hundar och Lanta. Vi tog en minibuss igar. Chaufforen korde som en galning. Som alla thailandare... Resan fran Lanta till Phuket via Krabi tog 5 timmar. Tillslut kom vi fram valbehallna och checkade in pa Metropole, fick ett rum pa 17 van med utsikt over hela Phuket och ett superfint hotellrum.

Gjorde lite arenden med lite shopping, vilade och njot av ett rum med lyx och sedan avslutade jag kvallen med att bli dubbelbehandlad med manikyr och pedikyr pa samma gang. Lyxigt! Pierre, ja han kollade fotboll sa klart och njot av att ha TV pa rummet. Det har vi inte haft mer an en gang pa 5 manader nu.

I morse vaknade vi av att det osregnade. Packade det sista, at en ljuvlig hotellfrukost. Sedan begav vi oss till Wangtalang och gjorde nagot mycket stort. Hamtade ut min vigselring! Den blev just sa fin som vi hade hoppats pa. Men nu har jag lovat att inte titta pa den nagon mer gang innan brollopet... Och jag far absolut inte visa den for nagon, det betyder otur tror vi. Ar sa lyckliga! Grat en skvatt av lycka da vi hamtade ringen....

Nu skriver jag fran en dator i Singapore och dar finns inga svenska bokstaver. Sa det blir international Swedish. Har bara 1,5 min kvar att skriva da tiden har ar begransad. Har akt fran Phuket till Singapore och ska snart ga pa planet till Munich och darifran vidare till Sverige. Pierre har akt tillbaka till Koh Lanta. Det ska bli kul att komma hem!

Kram
Jenny

I alla fall.

fredag 18 juni 2010

Russin

Med risk att bli lite tjatig om Russin så vill jag ändå hylla henne lite till. Det är roligt att lära sig att hundar har så olika personligheter. Tänkte berätta lite om Russin som vi ju fick ta hand om så plötsligt och som nu är som en självklar del i "familjen".




Hon följer med oss vart vi än går och är vår ständiga följeslagare. Då vi äter frukost vill hon nyfiket kolla om inte vi kan bjuda henne på några godbitar. Hon gillar yogurt och musli, apelsinjuice, skinka och ost.

Vi har provat lite, för då hon tittar med bedjande blick på oss smälter vi ibland. Men hon får maten i sin skål bredvid matbordet. Men för det mesta har vi rätt bra disciplin. Då lägger hon sig under bordet, gärna över antingen mina eller Pierres fötter och suckar. Så ligger hon även då vi äter middag. Gärna nära, nära och är i behov av mycket kärlek. Och är vi bort några timma och kommer hem så blir hon helt vild av lycka.

Hon vill gärna vara ute sent på kvällarna. Ibland har hon fått det då vi inte orkar jaga henne mer än ett tag, för hon kommer inte då man ropar. Vi får ofta gå ut och hämta henne tillslut för hon vill INTE gå och lägga sig. Men då är klockan jätte mycket och hon är så trött att hon somnar på en sekund, oftast vid fotändan av vår säng.

Då kan hon sova lite längre på morgonen, annars vaknar hon vid 6-tiden och vill ut. Då väcker hon oss genom att gny lite. Om vi inte hör skäller hon lite kort. Och då är det bara att gå upp och öppna dörren...

Tänderna kliar fortfarande, för Russin vill alltid ha någonting och gnaga på. Ibland helt hysteriskt. Och hon njuter så hon nästan spricker då hon får till ett sånt där riktig gott gnag på något.

Om hon inte får pinnar av oss gnager hon på allt annat. Stolar, bord, växter, golv, dörrar, sänggavlar, kuddar, våra händer och allt hon hittar och kommer över.




Så vi har köpt träbitar till henne som hon kan gnaga på då hon ska somna. Vi ger henne den som en liten napp... Här har hon hittat en pinne på stranden. Efter att ha badat och rullat sig i stranden vill hon gärna hoppa upp i soffan eller i våra sängar, vilket vi nu har lärt oss.

Därför har vi ordnat överdrag för att skydda den mot sand, fästingar och löss, vilket hon har ibland. Och då är hon inte så mysig, just då.



Tyvärr skäller hon fortfarande på alla thailändare. Både inne på Slow Down och på stranden. Vi försöker att säga NEJ varje gång och säger åt henne på skarpen. Då tjuter hon som en stucken gris.

Sjösegenarna som har stället bredvid Slow Down (en kyrkogård där Russin hittades faktiskt) är måttligt roade av henne och börjar nog bli rätt trötta på att hon alltid skäller. Hon skäller allra mest då thailändarna har hattar på sig eller går och bär på något över axeln. Kanske är det någon som gjort henne illa någon gång som just hade en hatt på sig. Det verkar så.

Russin fullkomligt avgudar Rocky. Han är hennes "styvpappa" och uppfostrar henne väl. Russin är lite väl kaxig för sitt eget bästa. Hon kan skälla på superstora hundar och gå fram och mucka med dem regält. Men då gnäller Rocky bara och vågar inte lägga sig i utan håller sig väldigt nära oss. Det är vi som får gå fram och jaga bort hundarna som tillslut blir så irriterade att de faktiskt ibland attackerar med fradgande munnar. Men Russin verkar inte rädd för det. Nästan lite dum just då?

Ja, hur är hon mer. Tillgiven, älskar att bli kliad på magen och sträcker då på sig så att hon blir dubbelt så lång.... tuggar gärna på våra händer, eller slickar på händerna om hon är på det humöret, suckar innan hon somnar, nyfiken på allt och alla och jagar gärna och ofta krabbor.




Här med en fågel vi hittade på stranden en dag, som jag räddade från att bli hundmat.)




Men sammanfattningsvis kan man säga att Russin helt enkelt är en charmig bustjej som för det mesta är helt underbar. Vi tycker så mycket om henne och ger henne massor av kärlek.

Snart åker jag, med vemod i kroppen över att lämna henne, hem till Sverige igen. Men Pierre är kvar på Slow Down och Lanta en stund till! Vilket hundarna nog tycker är rätt mysigt. Och Pierre också för den delen. Jätte mysigt, vet jag.

onsdag 16 juni 2010

En regnig morgon med Rocky & Russin

I morse vaknade vi av att regnet fullkomligt öste ner och det smattrade mysigt på taket. Det är verkligen skönt med lite regn då och då! Pierre tog ändå ett morgondopp och räddade en krabba från att dö i poolen. Självklart kollade Rocky och Russin nyfiket på. Men krabban dog tyvärr...
Det kommer inte vara helt lätt att lämna de fantastiska hundarna som vi blivit så goda vänner med. Jag började packa igår. Har en hemskt massa övervikt så jag får väl skicka hem mina tegelstenar till psykologiböcker på posten.

Då jag packade la sig Russin bredvid mig och tittade på mig med stora anklagande ögon. Sedan började hon skälla på mig. Så där kort och lite surt som hon skäller då hon är lite avundsjuk på Rocky, om man klappar honom istället för Russin. Eller då Rocky är i sovrummet och hon vill in och tycker att det är för jäkligt att han ligger där och mår gott och inte hon. Det skallet skar som knivar i mitt varma hjärta just då. Det gör ont att lämna Russin, helt klart. Och jag tror att hon känner på sig att jag ska åka. Kanske såg det ut så när Heidi & Håkan packade och försvann.

Men vi vet nu att hon får det bra även då vi har åkt. Som tur är har vi hittat Alex som jobbar på Lanta Divers året om. Han flyttade hit till ön i januari och bor här nu. Han kunde mycket väl tänka sig att ta hand om Russin och Rocky och bo i Håkan & Heidis hus. Och han är här året runt. Tjohoo! Det betyder att Russin inte behöver vara på kliniken alls. Vilken lycka!

Tur att vi får träffa Russin i Sverige sen igen! Vi kommer och hälsar på i Stockholm då hon har kommit hem Heidi och Håkan. Hoppas ok? Bara så att ni vet... Och Rocky hoppas vi att vi får tillfälle att träffa på Slow Down igen, många gånger!

Men Rocky och Russin kommer nog sakna varandra, de är nämligen verkligen riktiga bästisar nu för tiden.

Dreamy Spa och Fotbolls VM

Just nu är det ju fotbolls VM. Pierre följer Fotbolls VM med STORT intresse. 3 matcher per kväll och natt. Den sista matchen går 01.30 så han går och lägger sig vid 04.00 varje morgon... som den fotbolls fantast han är. Får låna TVn i ett hus bredvid här. Toppen!





Men vi fångar ändå solnedgångarna de flesta kvällar. Ibland med en kall Sing Lek (liten öl) och ibland bara med en god fruktdrink utan alkohol.

Enligt Alain, ägaren på Relax Bay, hade tidningar i Belgien tips på vad fruarna kunde göra nu när männen ska kolla VM i en månad. Jag ser inte det som ett problem. Har hur mycket som helst jag vill göra här den sista tiden. Och så föredrar jag att sova på nätterna.

Igår var jag på Dreamy Spa och fixade mina ögonfransar så att de nu är dubbelt så tjocka och något förlängda. Nu ser det ut som att jag har maskara på mig dygnet runt utan att jag behöver sminka sig, rätt snyggt om jag får säga det själv. Det håller sig i några veckor. Sedan var det shopping några timmar. Pierre följde i och för sig med han med både till spa, där han klippte sig, och så shopping med en massa kul presenter etc...


Här kan ni läsa mer om denna fantastiska ö.

Lusten att utforska

Nu är det bara några dagar kvar här på Koh Lanta för mig. Pierre är ju kvar ett tag till vilket han är helt nöjd med. Det känns plötsligt som att det är så mycket vi vill göra tillsammans.

Mest har vi njutit av nuet varandra och miljön här på Slow Down och Klong Dao Beach då vi tagit hand om hundarna, vilket i sig har varit helt fantastiskt mysigt. Och de gillar också solnedgångarna... Brukar lägga sig så här på stranden och kolla. Men nu känner vi att vi har fått lust att utforska lite mer av ön igen.

Lätta motorcyklar är bra om man vill göra just det. Det är fantastiskt skönt att bara glida runt och titta, fika, stanna, utforska där vi får lust att åka och att det fläktar då man kör, härligt! Trafiken är lugn nu i lågsäsong så det funkar bra. Ni som tror att jag är brun nu efter snart 5 månader i Thailand kan ju kolla här... Jag solar nämligen nästan aldrig, det är för varmt helt enkelt. Och en sån här tunn klänning är ungefär det mesta jag orkar ha på mig. Allt annat är för varmt.


Vi åkte till restaurangen View Point, där man ser ut över hela den östra delen av Koh Lanta och de öar som ligger där. Vi tog en lunch och körde därefter till Old Town och kollade lite. Besökte en butik som tillverkar fantastiskt vackra hängmattor. Fick ligga i varsin hängmatta och fundera en stund. Somnade nästan inne i butiken, men det var lugn sa ägarn och serverade oss varsitt glas isvatten. Gott i hettan!

Såg där också en första skorpion, vilket varken jag eller Pierre hade sett tidigare. Den såg just så elak ut som jag hade föreställt mig. Som tur var var det redan någon som hade sett till att den inte kunde sticka oss. Om man då inte skulle råka kliva på taggen som stack upp...

En annan dag tog vi en tur ner till Klong Khong, som är en strand lite längre söderut. En tre kilometer lång vit sandstrand, med höga palmer och skön avslappnad lokalbefolkning. Moonwalk är en litet spartanskt ställe, samma ägare som vid Long Beach tror vi. Ser lite samma ut. Efter lunchen landade vi i några solstolar på stranden med varsin bok och en färsk frukt shake och bara njöt av stillheten, solen och att bara få sitta där. Vilken lyx!




Körde sedan vidare söder ut och tittade på fantastiska hus de håller på och bygga nedanför Klong Nin. Läckert! En vidunderlig utsikt. Hus med egen pool är till salu för 16 miljoner bht = ca 4 milj SEK. Man kan hyra dessa om man vill också...

Det byggs för fullt på ön. Även på Slow Down. Här ska nya lägenheter vara klara till december. Snickarna jobbar i både ösregn och strålande sol. Täckta med kläder från topp till tå för att skydda sig mot solen. Alltid ett leende då man går förbi. Det är rätt skönt att komma "hem" också när man har varit ute och kört några timmar.



Och hundarna blir alltid lika glada då vi kommer.

måndag 14 juni 2010

En vecka kvar för mig - Pierre stannar lite längre

Nu är det bara en vecka kvar tills att jag åker hem till syrener, svenska äpplen, mammas köttfärs limpa med brunsås och rårörda lingon och sånt. Jag beställde precis just det. Konstigt att jag är så sugen på just mammas köttfärslimpa. Men den är faktiskt fantastiskt god!

Jo, vår vistelse här börjar lida mot sitt slut. Tiden här har varit fantastisk. Pierre vill inte riktigt slita sig än utan vill stanna lite längre och bara vara och kolla på fotbolls VM i lugn och ro. Så nu åker vi hem i omgångar. Han åker hem lagom tills dess att vi får tillbaka vår lägenhet den 1 juli.

Det känns bara bra. Båda får som vi vill. Visst hade jag kanske kunnat stannat lite längre men jag behöver hem och ordna lite saker och jag känner mig väldigt nöjd och glad med vistelsen på Koh Lanta för denna gång. Vi har planer att komma tillbaka nästa säsong. Men de är inte riktigt klara än. Mer om det lite senare. Jag ser också fram emot att fira midsommar hemma i Sverige. Färskpotatis och sill. Oj, vad jag längtar efter det!

Pierre följer med mig till flygplatsen i Phuket och på vägen ska vi hämta ut våra vigselringar som vi beställde för några månader sedan. Det ska bli riktigt kul! De kommer inte att användas än på ett år så det blir väl att förvara dem i ett bankfack tills dess. Vi har nu bestämt oss för att gifta oss i Sverige nästa sommar. Så snart börjar vi att planera bröllop!


Den sista veckan har vi nu lätta motorcyklar som vi kör runt på. Tro det eller ej. ALLA andra har haft detta hela säsongen, men vi har haft Mr Leb och Adam. Tuk-tuk förare. Dem kör nämligen som galningar här. Men nu är det betydligt lugnare i trafiken så tom vi vågar oss ut på vägarna. Mer om detta senare. Men nu tar vi turer lite varje dag. Och Pierre kollar varje match i fotbolls VM.

PS! Stefan har fullt med spelningar hela tiden och det är fantastiskt att gå dit och njuta. Har du inte varit på en spelning med Stefan. Gör dig själv en tjänst och köp en biljett nu. Det är fantastiskt! Kolla även efter honom då kronprinsessan ska uppvaktas i Stockholm. Kanske han är där då... www.stefanandersson.nu Ds.

torsdag 10 juni 2010

Kan man verkligen äta eremitkräftor?

Nu när alla turister har åkt hem används tuk-tukarna till helt andra saker än att köra taxi i. Så som att fiska eremitkräftor tex.

När jag var barn och var ute och seglade med mina föräldrar, vilket vi gjorde varje sommar på västkusten, var det en ö ganska nära Dragsmark och Lysekil där de hade en stor sandstrand och där det kryllade av eremitkräftor. Kommer inte på namnet just nu... Men tanken att äta dem kom vi aldrig på.


I alla fall, det kryllar även av eremitkräftor på denna strand. Men man får gräva runt i sanden för att hitta dem. Idag var det eremitkräft fiske, eller vad man nu säger, på stranden vilket jag upptäckte då jag gick min nästan dagliga strandpromenad.






Då stranden nu är öde befolkas den av de personer som bor på ön och som gärna plockar dessa delikatesser för att äta. Så här kan det se ut då en dag som idag. Det är varmt ute men man har ingen lust att bada just nu. Det känns som sagt som en väldigt varm höst. Fångsten var god och det ständigt leende folket var lika glada idag som alla andra dagar... "Can I see, oh good picture... "

Självklart var Rocky och Russin också med. Och Russin skällde bara en enda gång. Det går sakta men säkert framåt med att vänja henne vid thailändare.



Tips för lek med eremitkräftor är att ställa några i mitten av en rund cirkel och sedan tippa vem som vinner = komma ut ur cirkeln snabbast. Man får välja en eremitkräfta var. Mia & Sixtens favoritlek. Hoppas att ni mår bra ifall ni läser detta. Kram på er.

onsdag 9 juni 2010

Champagne & en känsla av tacksamhet

Här om dagen blev jag och Pierre helt plötsligt bjudna på middag med champagne och lobster vid stranden i solnedgången på Slow Down.

Det var Hasse som bjöd flott och hade köpt med sig champagne ända från Köpenhamn på vägen hit. Anledningen var nämligen att Jocke älskar champagne och är en riktig vin- & champagne kännare efter alla år på Lammet och Grisen. Jocke var 16 år då han började med vinprovningar, så han har smakat en del goda drycker.... Och vi fick lära oss massor om Champagne under kvällen. Tack Jocke!

Att vi fick äran att dela denna fantastiska middag och kväll med gormetmat, dryck och trevligt sällskap är vi mycket tacksamma för. Tack Hasse!

Hasse hade ordnat med superstora humrar eller lobster rättare sagt, som ju då är ännu lite större och utan klor, som Noi tillagat på Thailändskt vis med ost och lite starka kryddor. Självklart var de fångade och inhandlade här på Koh Lanta. Det var gudomligt gott! Vi njöt ända ner i lilltåna.








Förutom att Hasse och Jocke tidigare under dagen vann över mig och Pierre i volleyboll... (Har aldrig sett så duktiga volleybollspelare någonsin :-) Grattis!) .. så passade vi på att fira att Slow Down finns. Tänk, det skänker så mycket glädje till så många människor.

Det är verkligen härligt att Agneta & Hasse och alla andra som hjälper till att bygga och utveckla Slow Down engagerat sig i detta och verkligen lever livet hela vägen ut. Det tackar vi för! Annars hade vi inte kunnat vara här och njuta.

Och så firade vi också att jag har fått möjlighet att komma tillbaka och jobba med lifecoaching och friskvård här i paradiset om jag vill. Kommer att berätta allt om detta mer lite senare. Vi får se var det landar först. Men det finns lika många härliga möjligheter just nu som vackra snäckor och stenar på stranden. Det känns levande och inspirerande!

Livet är fullt av möjligheter om man bara vidgar vyerna lite och tänker positivt. Och vi känner oss just nu oerhört tacksamma för att livet är som det är och att vi får möjlighet att uppleva alla dessa gyllene stunder och äventyr.

Tack för att jag har lärt mig att njuta av livet av er min kära mor och far. Ni är fantastiska!

När jag ändå är igång vill jag också passa på och tacka Håkan och Heidi för att vi får bo här i ert hus och ta hand om Russin.






Och Ina och Felix för en supermysig kväll igår och för att vi fick vara med och dela din födelsedag Ina med en mysig middag på Crown Lanta. (Det var andra gången jag hade på mig byxor här och det var verkligen varmt!)


De har en egen liten strand där. Just nu rullar stora jättelika vågor in. Supermysigt!

söndag 6 juni 2010

Regn & rusk

Nu när den ljuva sommaren har kommit till Sverige har lågsäsongen med åska, regn och rusk kommit till Thailand. Det har inte varit så farligt hittills. Några åskväder och tropiska skurar. Men idag kändes det som att det vände. Det känns som en väldigt varm höst här. Nästan helt grått, blåsigt och regnet har vräkt ner i omgångar. Och då menar jag verkligen VRÄKT ner. Tropiskt regn är som ni kanske redan upplevt som en vägg av regn med endast några små små små luftbubblor mellan dropparna.



Men vi tog en strandpromenad i förmiddags. Då var det uppehåll. Fantastiskt häftiga vågor rullade in i bukten och på stranden Klong Dao Beach. Det ligger fullt av vrakved blandat med
kokosnötter, vackra snäckor, stenar, plastpåsar, musslor, erimit kräftor, flaskor och döda fiskar som spolats upp på stranden. Vi hittade en ca 40 cm stor papegojfisk, en ca 20 cm hel bläckfisk, flera blåsfiskar i varierade storlek med minimunnar och kroppen fulla med taggar, några olika ålar, ett skelett av en vit orm (den ville gärna Russin ta hem...) och några mindre exotiska fiskar av okänd etikett.

Vi fick sällskap av strandens hundkung, kallad Bamse. Det var bra. Då vågar nämligen inga hundar anfalla oss. Och det var några olika hundgäng som kom emot oss på stranden då vi gick där, så då kändes tryggt att ha Bamse vid sin sida, eller IQ som en Thailändare sa att han hette egentligen. Han är stor och ser verkligen farlig ut men är helt enkelt en super snäll hund som gärna slänger sig i knät på en och vill bli klappad om man sitter på stranden. Och då klappar man snällt, livrädd...

Eftersom regnet verkar hålla i sig ett tag har vi nu tagit ner all plast runt omkring huset så känns lite som att bo i ett lyxigt tält. Men det är mysigt när det regnar. Att ligga hemma och kura, läsa böcker, blogga och bara vara. Har fått låna Svante och Camillas ena kamera, de åkte ju hem idag. Så nu kan vi ta bilder igen. Och filma lite. Vi fick en Kalles kaviar av dem då de åkte hem. Vilken skatt!

Här är ett klipp med Russin på stranden.



Ja, i kväll blir det middag på Tavern med Jocke och Hasse (som äger Slow Down och kom ner idag) och så blir det såklart tennis. Tänk om han slår Nadal idag. Vilken skräll... Heja, heja Söderling!

lördag 5 juni 2010

Grattis Söderling

Robin Söderling vann ju igår efter en rysarmatch och är åter i final i franska öppna, andra året i rad, i Roland Garosse. Imorgon spelar han final mot Nadal. Ska bli kul att se! Pierre har spelat endel tennis det sista. Kanske inspirerad av turneringen?

Självklart kollade vi på matchen även här i Thailand. Vi åkte till en bar, Shooters vid Long Beach, där de har storbildsskärm och där de visade matchen. Killen som har baren är svensk och bor här året runt. Simon var med såklart. (På bilden, en annan dag på havet)

Vi spelade biljard hela kvällen också. Man skriver upp sig på en lista och spelar i tur och ordning. Pierre vann allt hela tiden, totalt oslagbar efter 10 matcher, sen gick vi hem. Otroligt. Han vinner allt just nu. Både biljard och tennis. Maja (på bild, bilden är tagen av Erik) & jag spelade ihop, sedan spelade hon med en thailändare. Det var hennes tredje gång som hon spelade biljard. Och hon var grym.


Jocke, vår nya granne här på Slow Down var också med. Tyvärr har jag ingen bild på honom. Men han driver Lammet och Grisen restaurangerna hemma i Sälen och på Öland så ni kanske har sett honom där... Tips är att boka platser i tid om ni vill gå dit och äta. Man kan inte göra som Svante. Tro att man kan glida in där bara då det börjar kurra i magen efter afterskin. Nej, det ska bokas flera veckor innan. Kul, tycker Jocke som var med och startade restaurangerna och har framgångsrikt drivit dem. Svante tycker att det var mindre kul då:-) Jocke köpte hus här på Slow Down för några år sedan och tillbringar några månader per år här i paradiset. En generös, trevlig, rolig och grymt trevlig person att umgås med. Kul!

Självklart var även Svante (eller fixar-Svante som han kallas här), Camilla (som varit sjuk men som nu är på bättringsväg), Simon (thaiboxningskillen), Emil (på bilden), Maja och så våra andra nya grannar Alex (som jobbar som dykinstruktör på Lanta Divers) och hans syster med barn som är och hälsar på från Sverige (Elisabeth, Elna och Lisa) också med.


Jag firade att jag hade lämnat in min sista tenta just igår! Tjohoo, äntligen är jag ledig.

Det känns så otroligt skönt att vara klar med den här kursen som har varit rätt svår men oerhört berikande. Jag har verkligen lärt mig massor av nya kunskaper i beteendevetenskap, motivation, ledarskap och psykologi. Så det har helt klart varit värt slitet!

Innan Söderlings match var vi och spelade volleyboll en sväng också. Varken jag eller Pierre tröttnar på det. Jocke höll på att inte komma upp ur sängen idag efter gårdagens volleyboll. Och ändå är han rätt vältränad... Men man använder ju muskler man kanske inte är van vid om man inte brukar spela. Och han hade inte spelat på 15 år.




Ikväll är Camilla och Svante med barnens sista kväll här på Lanta. Sedan bär det efter 10 månader här tillbaka hem till Sverige, Göteborg, Skintebo. Så vi ska äta middag tillsammans nere vid Klong Nin på deras favoritställe som har en massa snäckor hängande i taket. Kommer inte på namnet på restaurangen just nu, men det är trevligt. Vi kommer att sakna dem här. Tur att vi bor i samma stad hemma i Sverige! Kram på er. Ni har verkligen berikat vår vistelse här på Lanta.