Det är så sorgligt och konstigt. I morse var Bianca så full av liv och så glad då jag gick ner och matade henne. Hon sprang emot mig när hon fick syn på maten som jag hade med mig. Och så gav jag henne färskt och rent vatten i en hink, men det ville hon inte dricka.Bianca åt i alla fall med god aptit och jag klappade henne en lång stund och tänkte att hon såg mycket piggare och mer välmående ut nu. Det är så vi vill komma ihåg henne. Hon ville inte gå med mig upp till huset när jag försökte locka med henne, så jag sa glatt hejdå och gick därifrån. Hon har ju velat vara hos byggjobbarna helt och hållet nu så vi låter henne vara där. De har varit väldigt snälla mot henne.
Idag när Pierre gick ner med matskålen till henne kl 18 idag fick han till svar "The dog is dead." Han förstod förstås ingenting och blev chockerad. Visst har vi tänkt tanken att hon kanske inte skulle klara sig men de senaste dagarna har hon varit så mycket bättre. Så nu kom beskedet verkligen som en blixt från klar himmel. Thailändaren berättade att dem hade lekt med henne kl 12 då de hade lunch, men senare hittat henne bakom en villa här på Slow Down kl 17.00. Då levde hon inte längre. (Noi, Slow Down managern översatte) Kanske var det så att hon blivit ormbiten, kanske var det att sjukdomen blev för jobbig för henne, vi vet inte. Men enligt Noi begravde dem henne direkt. Det känns verkligen så tragiskt, plötsligt och ledsamt. Konstigt hur man kan fästa sig vid en hund så snabbt. Vi har nu ringt Heidi och meddelat den tragiska nyheten. Hon tog det ändå väl. Tack för att vi fick lära känna dig Bianca! Snällare och klokare hund får man leta efter. Vi önskar dig allt gott och må du vila i frid.
