fredag 16 april 2010

Thaiboxning


Igår åt vi en trevlig middag här på Slow Down med Henrik, Petra och Elvira. De stannade en stund. Sedan kom Erik och frågade om vi ville hänga med på Thaiboxning. Det var sista chansen för säsongen. De har matcher här varje fredag och söndag. Många på ön är engagerade. Som reklam åker de runt med en bil med Thaiboxningsmusik och skriker ut "ikväll är det match" gissar jag. Vet inte vad dem säger, det är på thailändska. Men man förstår att det är match på gång. Vi har tänkt att gå dit många gånger men aldrig kommit iväg. Så nu gick vi hastigt och lustigt med Erik och Nils. Nils är ju ganska liten. Det var han som tjatat på sin pappa att få gå. Han somnade efter två ronder.

De kör thaiboxningsmatcher i en upphöjd "boxningsring" mitt i en stor lokal. Runt omkring är det fullt med folk! Alla ropar. Finplatserna närmst på stolar runt omkring men även en läktare, där vi satte oss. Det är alla åldrar i publiken. Hela familjer åker och kollar och tar med sig sina barn, små som stora. Det ser märkligt ut att se en 2 åring sitta och kolla på thaiboxning. Men så är det här.

Nils somnade efter två ronder i första matchen. Det var barn i 6 åldern som tävlade, men även större killar. Grymt vältränade och det är inga nådiga sparkar, slag och armbågar de ger varandra. Jag och Pierre betade såklart om både det ena och andra. Disken, frukost, hämta posten etc. Jag förlorade alla vadslagningarna förutom ett. Så nu ska Pierre hämta tvätten nästa gång och jag ska göra allt annat. Totalt var det ca 10 olika matcher. Den sista matchen var med stora killar som avslutades med en total nock-out. Läskigt att se. Det ser verkligen livsfarligt ut. Inga skydd mer än mellan benen. Och huvudet tar stryk ordentligt. Men så är det här och det var kul att ha sett det. Nils var nöjd även om han sov hela tiden. Och det kanske var lika bra...

Bianca & Lanta Animal Welfare

Inom dealen att bo i Håkan & Heidis fina hus innebär det ett ganska stort engagemang i djuren, vilket vi bara tycker är roligt i och för sig. Det har blivit mer än vad vi trodde från början och jag och Pierre skrattar mest åt hela situationen. Det var ju inget vi hade planerat direkt, men som vi upptäckt att vi ändå tycker är rätt mysigt. Att ta hand om dessa fina hundar förgyller vardagen och vi börjar verkligen tycka mycket om dem, båda två.

Vi tar som sagt hand om både valpen Russin och hunden som inte är någon valp (vet inte hur gammal hon är) som heter Bianca. Russin bor med oss hela tiden. Bianca kommer och går som hon vill. Tyvärr har vi ingen bild på henne då vi fortfarande inte har någon kamera. Återkommer med det.

Det är vår uppgift att se till att hon får i sig mat morgon, middag och kväll. I förrgår letade vi upp Bianca för hon hade inte kommit till oss när vi visslade på henne, vilket hon har gjort andra dagar. Efter att ha letat länge och väl hittade vi henne liggandes under en smutsig byggbarack. Tydligen är hon född där och bor gärna med byggjobbarna där. Men han som hade hand om henne finns inte längre kvar där. Så nu är det ingen som har hand om henne.

När vi klappade henne ylade hon, slickade på våra händer och lät oerhört ledsen, hon var ännu mer mager och utmärglad än tidigare. Så vi bar upp henne till huset (hon var helt kraftlös) och la henne i extrarummet som finns här (barnens rum). Där matade vi henne med vatten men hon vägrade att äta. Verkligen INGEN energi, hon såg väldigt eländig ut. Tydligen har hon fått mediciner i olika omgångar, vi gav ju henne en omgång precis så vi flyttade hit, men inget har hjälpt. Diarré, orkeslös och ingen energi. Hon blir bara mer och mer mager. Alla revbenen syns och knotorna i ryggrad och bäcken.

Så Pierre åkte bort med henne till veterinären som finns här på ön. http://www.lantaanimalwelfare.com Det är Juni på Time for Lime som startat detta. Kolla gärna filmen på första sidan på deras hemsida, så förstår ni varför det behövs! Många Thailändare är väldigt elaka mot hundar och de blir både slagna och misshandlade. Denna gången hjälpte de oss att ta blodprov som vi nu inväntar svar på. Sedan la vi Bianca i AC inne barnens rum.

Jag var ute på kvällen (en trevlig tjejkväll) och Pierre var hemma. När jag väl kom hem hade Pierre haft en häktisk kväll. Bianca hade spytt ner hela rummet så han hade fått ta bort och tvätta ALLT. Det var spyor blandat med diarré... Hon gick tillbaka till byggbaracken. Vi gick och hämtade henne igen och fick då med oss Noi (han är manager här på Slow Down) som tolk för att prata med byggjobbarna där. Vi kom överens om att vi ska ta hand om henne, så vet dem det nu också.

Dagen efter vaknade vi av att Russin kräktes i sovrummet. Hm, tredje gången på en vecka. Så vi tog med oss båda hundarna till veterinären, igen. Känns lite otippat att jag och Pierre skulle stå med två hundar hos en veterinär här på Lanta så vi skrattade gott åt situationen. Men det känns oerhört bra att kunna hjälpa till. Caroline (veterinären) och hennes kollega undersökte båda två hundarna. Så nu har Bianca fått antibiotika igen och Russin fick en avmaskningstablett för det visade sig att hon hade mask i magen.

Vi håller nu tummarna för att båda blir friska! Bianca sover nere vid barackerna men jag var där och gav henne mat och medicin i morse. Så det får vi göra nu några dagar. En tablett morgon och kväll. Och veterinären visade oss hur vi ska stoppa ner tabletten. Det gick bra. Så kan det gå när man passar några goa hundar.

Russin tyr sig mer och mer till oss nu och vi har blivit riktigt bra kompisar. Hon är supergo. Och i morse hade vi även en katt här hos oss. Men det får verkligen inte bli en vana. Vi har nog med Bianca, Russin, en husgroda som bor i en kvast och en kackerlacka som bor bakom spegeln på toaletten. Och så kommer ju Rocky, Slow Downs hund och hälsar på varje kväll och sover på vår altan. Tanken är ju att Bianca ska till Sverige sen. Men då gäller det att hon är frisk först. Vi får hålla tummarna på att det blir bra.