söndag 30 januari 2011

Helgkänsla och oj vad världen är liten...

Här bor vi. Vår lägenhet är med utsikt från andra hållet, över havet. En trea med ca 100 meter till stranden. Har fixat fler orkidéer till balkongen nu, så nu är det riktigt mysigt! Så här ser det ut ifrån entré hållet. Vi har ett café i bottenvåningen.

Även här blir det en viss helgkänsla då man jobbat hårt hela veckan. Har bestämt mig för att vara så mycket ledig som möjligt på helgerna. Så denna helgen blev det bara lite jobb, då jag träffade min revisor, men annars har jag faktiskt varit helt ledig. Tjohoo!

Så igår sov vi ut och åt en härlig frukost på balkongen. Sedan tog jag några sköna timmar för mig själv på stranden och bara njöt i fulla drag av att ligga och lyssna på vågornas brus och ta några sköna dopp i det helt kristallklara och turkosblå vattnet. Ni vet då det blir för varmt och man inte står ut längre av värmen utan absolut bara MÅSTE bada. Förlåt. Men det var faktiskt helt ljuvligt! Sedan beställde jag en vattenmelon shake och tonfiskmacka och åt på stranden. Bara vara tid. Utan jobb. Ibland vill jag nästan inte skriva hur bra vi har det, då jag vet att ni har snö och kallt hemma. Men så har flera sagt till mig att jo, gör det. Så får vi också njuta lite... Så, nu gör jag det...

Pierre la sig på vår balkong i hängmattan och läste en bok. Han har bränt sin näsa lite så han vill undvika solen..För nu är det sol, varje dag. Och den är rätt het på dagarna så det gäller att smörja in sig, annars bränner man sig i stort sätt direkt. Och väldigt lätt på näsan:-)

Revisorn kan inte ett ord engelska, så jag fick med mig en thailändsk kvinna, som är en pålitlig vän och som jag vet att jag kan lita på. Bara tjejer hos revisorn, så det är riktigt fnittrigt och trevligt:-) För thailändarna är bra på att skratta och frittrar rätt mycket. Så det är bara att fnittra med och låtsas som att man förstår vad dem säger... Man blir glad i alla fall...

Sedan tog jag och Pierre en promenad och kollade lite på härliga hus som han spanat in förra gången. En fundering på att kanske hyra där lite senare...Det är svenskar som har byggt dem. Henrik och Lena bl a. Efter vi hade pratat med dem ett tag, hälsade de helt plötsligt så gott från familjen Brandbergs till oss. Ja, det måste ju vara er, dem menade, kom dem på.... Lustigt. De hade träffats på Landvetter vid avresan till Thailand. Världen är liten! Så tack för hälsningen Micke och Karin. Hoppas att ni har det härligt på er Thailands resa!

Igår åt vi sedan middag på Relax Bay och ett nytt ställe, som också just tagits över och drivs av svenskar. Hela ön kryllar av svenskar, på gott och ont. De kallar sitt ställe Strandbaren. Och efter att ha pratat med honom ett tag så kom vi på att vi var från samma gamla bransch. Reklambranschen och att han hade jobbat på JC Decaux precis, men bestämt sig för att sluta och hittade det här stället som han nu hyr och driver tillsammans med en annan kille. Visade sig att den här killen, som kallas Kotte, även hade jobbat på PS Communication och lanserat 3 då det kom till Sverige. Ska hälsa så gott till dig Niklas Bjärhed, om du läser det här. Tydligen känner Kotte och du varandra. Han hälsar så gott!

Sedan blev det videofilm. Vi har investerat i en DVD spelare och ett gäng filmer. Kostar 100 kr för 5 filmer. Och ofta har de väldigt bra filmer. Vi såg Stone med Robert Di Nero, Edward Norton och Milla Jovovich. Har varit mycket film det sista. Och många sköna "hemma kvällar". Såg 127 Hours coh The social Network - a story about the founder of Facebook, här om dagen. Båda två var helt grymma filmer som jag varmt kan rekommendera. Fyra solar från mig, av fem.

Idag var det volleyboll turnering hela dagen på Slow Down. Från kl 9.00-15.00.Vi var 6 lag totalt. Perfekt!

Jag spelade med Mats som spelat i div 1, 2-manna lag. Så det var tuffa pass, men riktigt kul!











Pierre spelade med Derk. Också en svensk kille som just köpt lägenhet på Slow Down med sin familj. De kom 4:a och jag och Mats gick till final mot Hasse och hans son Fabbe (Fabian). Vi förlorade surt med 2 poäng i tredje set. Det var molnigt på eftermiddagen. Otroligt skönt. Annars kan det lätt bli FÖR varmt Matchen var oerhört jämn och vi kämpade alla fyra in i det sista. Det var kul! Efteråt var jag helt slut. Bara hem och vila. Det är ju söndag...

Pierre ordnade en pokerkväll med ett gäng grabbar på Slow Down ikväll. De blev nog 8-9 personer tillslut. Inga stora insatser. Bara på skoj. Och så några iskalla öl och grabbsnack. Så är alla super nöjda sen.

Själv blir det en skön kväll hemma och jag ska nog gå och lägga mig och läsa en bok. Imorgon börjar slitet igen. Då blir det coachning på stranden med en svensk tjej som jag ska coacha vid 5 tillfällen, instruera ett Mindfulness pass på yoga plattformen och sedan coachning per telefon då Sverige vaknat på em. Ännu en tuff arbetsdag...

Just nu sitter jag ute på balkongen med tända ljus och skriver och lyssnar på skön lounge musik, Buddha Bar. Syrsorna och grodorna låter i bakgrunden, lite ljud av en moppe då och då och lite musik från kvarterskrogen, där de har livemusik nästan varje kväll. Lite sån där skön sing & song writer musik med gitarr. Just nu Hotel California.

Det är varmt och gott och jag har inte haft strumpor på mig en enda gång sedan jag kom hit. Och fryser inte mamma... För mamma, det har ju alltid varit en standard kommentar i vår familj. Att vi ska ha strumpor på oss hemma i Sverige, då vi var små. och vuxna. För vissa saker säger ju mammor även då man nästan är 40. Det går liksom aldrig över, det hör till. Och vissa saker går i arv, så när jag exempelvis bodde med min kompis Charlotta, så tjatade jag ibland på henne om att hon ju måste ha strumpor på sig så att hon inte skulle frysa. Hon gick nämligen gärna barfota...Hm, lite väl internt kanske.

I alla fall. Här har man INTE strumpor. Bra Perra va? Du som aldrig har det...även om det är vinter. Sitter i jeanskjol och t-shirt, utan strumpor, och det är en alldeles alldeles ljuvlig kväll. Jag njuter så att jag nästan spricker av det här livet...Får nypa mig i armen flera gånger i veckan.

Här om dagen skulle jag sätta på mig ett linne men sa till Pierre, -Nej, jag kan inte ha på mig detta, det är alldeles för varmt. Han tittade på mig och skrattade. Hörde du vad du just sa nu? Hm, ja visst är det konstigt. Men även ett vanligt bomullslinne kan vara för lite väl varmt här, mitt på dagen. Men på kvällen går det bra... Så jag fick glatt byta linne, till ett tunnare. Så har vi det. Nä, nu ska jag vara tyst. Och läsa en bok. Vi hörs en annan dag.