Koh Lipe - hängmattornas ö

Jag och Pierre har döpt Koh Lipe till hängmattornas ö. Här fanns det otroooligt många hängmattor. Mellan träden, vid varje bungalow och på andra konstiga ställen.

Som vid en mindre återvinningsfabrik, tror vi att det var, som ligger nästan mitt på Lipe. DÄR bredvid den brummande fabriken i skuggan hade en kille rast i en hängmatta. Med mössan nerdragen över näsan och musikpluggar i öronen.

Vart man än kollade hittade man en skön hängmatta att krypa ner i, om man hade lust. Vi valde dock de vid vår bungalow eller vid stranden... För lust, ja det hade vi givetvis. Måste ju se hur det går för Allan Karlsson...

En liten reflektion vi gjorde var att byggarbetare på ön hade hängt upp en hängmatta mitt ibland bygget. Ja, det gäller ju att prioritera och inte jobba för hårt. Thai mentalitet? Helt rätt tycker vi båda. Klart att man måste vila mellan varven i 30 graders värme.

Vi utforskade ön till fots. Varmt! På kvällen är det bra att ha med sig en ficklampa. Det blir rätt mörkt, eller faktiskt kolsvart på vissa ställen. Här finns inga bilar. Några tuk-tuk och moppar som kör omkring bara.
Så här såg det ut precis utanför vår bungalow. Det var rätt gott att bara hänga här lite på stranden... Snorkla och bada. Ta en lunch i skuggan, läsa böcker och bara vara.

Upptäckte snart att ön inte är inte så stor. Man går lätt över hela ön på ca 20 - 30 minuter, vart man än ska.

Ett favoritstället hittade helt nybyggt på Sunrise beach. Givetvis hade de hängmattor även där. Vi stannade och tog en färskpressade vattenmelonshake och hängde där lite... Sagolikt vackert, modernt och snyggt inrett! Tyvärr har jag inga bilder därifrån. Men det var romantiskt:-) Kändes som att vi var lite på bröllopsresa redan. Kul att Thomas och Marianne var med på den. Nej, men den har vi ju kvar... Blir nog en sväng någonstans i april.


Här kan ni boka resor hit och till öarna runt omkring. En fantastiskt bra resebyrå på Lipe som vi fick rekommenderat av Svante i Sverige. Tack för det Svante! Guld värt. De var grymma och vi hälsade så mycket från er:-)

Första kvällen tillbringade vid strandbaren efter att ha ätit middag på Mountain Resort. Blandar ihop vad vi gjorde mer exakt när, var och vilka dagar sen. Men... vi tog en timma i taget. Det är väl semester? Och då behöver man ju inte komma ihåg exakt vad man gjorde när....

Jag vet att vi var på Sunset Beach, Pattaya Beach, Sunrise Beach och endel olika reggae barer och småstränder, bl a vid vårt resort där det var snäckskalstrand. Upptäckte att det funkade som perfekt "natural peeling"... Vi snorklade och badade och bara kollade in solnedgången, när nu de härliga timmarna började.

Vi fick bra bungalows, sov gott. Bytte bungalow efter två nätter och fick några som var nästan ännu bättre.

På ön hittade vi en massa herrelösa hundar som vi matade genom att köpa hundmat och tonfisk. Svultna valpar mest.





En hund flyttade in på vår, men även Thomas och Mariannes altan några dagar. Thomas var ute och "räddade den" då den hamnade i slagsmål och var helt klart i underläge. Thomas stod och vaktade medan hunden kröp in bakom Thomas. Livrädd. Vi döpte den till Rockie. Det var en fin tik, rätt blyg men oh så vacker och timid. Och snäll. Vi gav henne hundmat vi hade köpt, snackade med henne lite och gav henne en massa kärlek.

Som sagt, både jag och Pierre är lite svaga för hundar just nu... Vi har liksom fått mersmak efter Russin och Rocky. Och på den här ön fanns det många! En av dem var sjuk och kunde nästan inte gå. Kanske kunde varit ett år gammal och var bara skinn och ben. Orkade inte ens gå mer en några steg utan att nästan svimma. Bajsade på sig och orkade inte göra något åt det utan la sig i sin egen skit. Men vi gav den mat och vatten i alla fall. Tyvärr var den ju oerhört sjuk och ingen av oss trodde att den skulle överleva mer än några dagar. Inte mycket att göra. Åh vad vi önskade att det hade funnits en Juni som startat ett Animal Wellfare även på den här ön! Förhoppningsvis är det bara en tidsfråga. Någon som är sugen på att göra det kanske?

Men om man bortser från det, så var ön helt "nydelig" eller "kempe grejt" som Marianne säger. Ja, hon är ju från Norge. Underbart att snacke lite norsk! Det blir man ju rätt glad av bara det.

Ja, denna ön var kempe grejt, verkligen! Vi kan varmt rekommendera att åka hit.

Båttur till Koh Lipe

Semester, here we come! Packade och klara mötte vi upp Thomas och Marianne utanför Garden Hill kl 9.00, där vi skulle bli upphämtade då. Vi väntade någon timme på att vår tuk-tuk skulle komma och plocka upp oss. Så kan det vara ibland... Men just denna dag passade det ganska bra kom vi på.

Tog en fika cafét och införskaffade pick-nick på 7 Eleven som ligger precis bredvid. Där finns det mesta...Kom nämligen på att på en båtresa jag och Pierre hade åkt på tidigare hade de bara chips att äta och inget att dricka. Kanske var det samma här? Och eftersom resan skulle ta 6-7 timmar så kanske det var bra att ha med sig både vatten och lite färdmat för att vi skulle överleva och inte svimma på vägen...

Tillslut kom vår transport till piren:-) Och vi packade in oss i båten som förresten var rätt skraltig med "svart rök" från skorsstenen...men den funkade trots allt och avgick i stort sett direkt. De har nog inte så mycket miljöcertifiering här på sina båtar... Hm, kanske bättre att ta speedboat nästa gång, trots allt.

Jag hade varit orolig för att det skulle storma och blåsa och gå höga vågor. Man hör ju så mycket... Men jag lugnade mig rätt snart då det såg ut att bli en fantastiskt härlig dag på havet!
Solen strålade och havet var helt lugnt och fridfullt. Vi tuffade ut från Lanta, söder över, på insidan av Mangroovy träsket.

Kul att träffa Thomas och Marianne igen! Vi hade mycket att prata om och resan gick fort. Söder över mot Koh Ngai, Koh Muk och sedan vidare ett stopp i Dugong.

Här köpte vi färskpressad mangoshakes, lite kycklingspett, några iskalla öl och glass. Fyllde på med mer vatten och klockan hade hunnit att bli tre på eftermiddag innan vi tuffade vidare. Riktigt hett!

Det gick inte att sitta på taket då båten var i hamnen, men väl ute på havet igen var det ok.

Eftersom båten väsnades rätt mycket, då den väl fått upp farten, tröttnade man rätt snabbt på att skrika till varandra.

Så... jag sjönk allt djupare in i min bok "Hundra åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Allan Karlsson, vilken hjälte! Jag fullkomligt slukade boken och ville inte sluta. Skrattade högt, nästan hela tiden. Om ni har kvar nöjet att läsa den, gör det! Det är en riktigt skön feel-good roman med mycket fantasi och finurligheter både språket och historien.

Och Pierre fick en otroooligt välbehövlig skönhetssömn efter mycket hårt jobb den senaste tiden.

Vi fick regält med sol under dagen. Därför var det rätt skönt då sen eftermiddags solen började komma, den är mjukare.

Och vi närmade oss vårt mål. Åkte förbi många vackra öar på vägen och vattnet var otrooligt vackert på många ställen, särskilt runt öarna där det ju blir så där super turkost, som i resekatalogerna.

Marianne sa det att hennes kollegor i Norge hade undrat ifall det bara var bluff och båg och retuscherade bilder i katalogerna, men nej sa hon, det ser faktiskt ut så. Och det gör det. Det är läckert. Så hon lovade att skicka hem bild till dem och visa hur det såg ut.


Snart framme.

Väl framme på Koh Lipe ankrade båten upp vid en flytande brygga ute i viken på den mest kända stranden, Pattaya Beach.

Därifrån fick vi ta en Longtail båt in till stranden, 50 bht. Va sa en som var med, förut kostade det bara 10 bht. Hm, ja så är det... Stranden var vit som snö. Helt ljuvligt!
Och där mötte oss några kolsvarta hundvalpar. Funderade nästan på att ta med en hem.

Både jag och Pierre blir allt mer sugna på att skaffa hund. Det kommer att bli mysigt.

I alla fall. Väl framme ringde vi till Mountain Resort som vi hade hört låg på andra sidan ön där det skulle vara så vackert att bada. Ja visst, vi var välkomna.

Så vi baxade ut i en Longtail båt igen och åkte denna gången runt Koh Lipe till den södra delen av ön. Skepparen bjöd Thomas på en kall öl. Ingick i dealen. Han var rätt nöjd med det:-) Och när vi kom fram dit kände vi att DÄR var det alldeles alldeles ljuvligt.

Och att vi faktiskt direkt fick en känsla av lyx och att vi skulle trivas mycket bra på just den stranden med det turkosblå vattnet. Såg inte alls så dumt ut nämligen...

Just när vi kom fram var det solnedgång och klockan var runt halvsju. Det hade varit en lång men härlig resdag.