torsdag 29 april 2010

Gänget på Slow Down

Vi är ett gäng som umgås för det mesta hela tiden här nu. Så jag tycker att det är dags att presentera några som vi har fångat på bild.
De andra får jag helt enkelt presentera en annan dag. Här är Agneta. Det är hon och hennes man Hasse som har byggt och driver Slow Down. Hon visar oss det mesta här nu. Både gällande shopping men även då vi åkte till Malaysia med henne. Hon ger oss ständigt nya tips. En riktig klippa, rolig och smart. Vi är så tacksamma för allt!



Noi. Manager för Slow Down. Han ser till att allt funkar som det ska här. Just här har han sin "fin" tröja på sig och har varit ute och joggat en tur på stranden.







Rocky. Leker pappa till Russin och som gärna håller sig nära oss på både dagar och nätter. Här liggandes på altanen. En bra uppfostrare, säger man så? Det är Slow Downs hund.



Maja, Linus, Nils och Rocky. Maja (Svante och Camillas dotter) fyllde 7 år idag. Grattis gumman! Linus är Agnetas son och Nils är Mia och Eriks son. De går i samma klass och leker gärna tillsammans här efter skolan.

Erik, Mia och Edwin (10 mån) tillsammans med en av kockarna och Von, som skämmer bort oss varje dag med mat och dryck. Och som gärna passar Edwin till Mia och Eriks stora glädje... De har tre barn ju.

Sixten ett riktigt charmtroll! Världens busigaste 3 åring? Ständigt frågandes - Var är Pär ?(menar Pjär men kan inte säga J)

Och, jo Pierre är barnens favorit. Även här.



Tenta ångest

Hela veckan har det varit fokus på tenta i Kognitions psykologi för mig. Den kurs där jag fick boken så sent men ändå tillslut (tack igen A-K!). Hm, så det har varit en hel del att läsa in kan man säga... Jag har suttit varje dag tills dess att ögonen går i kors. Igår satt jag här hela dagen, nere i restaurangen. Det är ju lugnt här nu så det var bara vågorna som brusade. Russin låg vid mina fötter under bordet mest hela dagen.


Utsikten kan jag inte klaga på... Solen skiner och det varma turkosblå vattnet glittrar. Pierre spelade golf hela dagen i Krabi igår. Inte i Phuket som jag har för mig att jag skrev.

Jag har inte varit direkt trevlig idag kanske, känner mig rätt irriterad. Skyller på tenta ångest. Imorgon ska tentan lämnas in. Punkt slut. Men jag är långt ifrån klar. Det är så fruktansvärt svårt! Engelskan är helt bedrövligt svår och jobbig. Sån där psykologi fackengelska. För att klara av detta tänker jag hela tiden... en sak i taget en mening i taget ett ord i taget. Så går det sakta, sakta, sakta, sakta framåt med små små myrsteg.
Efter en hel dags tragglande med dåliga översättningar via Google, som jag ändå får översätta om helt själv sen, är det skönt att kunna ta ett break och gå ner på stranden och njuta av en stund i solnedgången. Det är Phi-Phi Islands man ser rätt ut härifrån där vi är nu.

Så här såg det ut igår. Regnet kom senare på natten. Russin och hennes kompis som hon brukar leka med ser ni här. Russin mår bara toppen och tackar för ben och nytt halsband Heidi! Rocky sover utanför huset varje natt här nu också och följer med oss, även han, vart vi än går här på området. Det är vackert och jag njuter av miljön här nere, fortfarande. Oroligheterna i Bangkok är LÅNGT borta och drabbar inte oss här det minsta.



Pierre hade haft en bra golfdag och satt och jobbade hela kvällen sen. Idag var han en sväng och sa grattis till Maja som fyller år idag och bjöd på tårtkalas. Men jag valde att stanna hemma och fokusera på tentan. Har även coachat via Skype idag. Det funkar bara fint.

Kram på er alla där hemma och ni som läser, från oss båda två.

tisdag 27 april 2010

Det händer lite av varje - nu har vi ny kamera.

Äntligen kan vi börja ta lite bilder igen! Vår gamla kamera är tyvärr fortfarande försvunnen och borta. Den har fortfarande inte dykt upp. Så vi köpte en ny. En liten digital Olympus med worldwide garanti. Snygg, praktisk och bra objektiv med macro, video och en helt ok zoom samt en massa kul funktioner.

Vi köpte den på Tesco, Big Camera shop på vägen hem från Malaysia. Resan gick bara bra. Tjejerna som sålde kameran till mig frågade mig "You are here alone?". Nej, sa jag "I am here with my man." och pekade på Pierre som satt och jobbade på datorn 20 meter därifrån. -Åh, very intelligent! sa hon och fortsatte -You are very lucky! och fnissade förtjust. -Hm, yes I am, sa jag. För visst är jag! Vi lever med varandra varje dag så ibland glömmer jag av att uppskatta våra skratt och underbara tillvaro vi har tillsammans.

Pierre är fantastisk. Intelligent, rolig, hjärtlig och ja, bäst för mig helt enkelt. Bäst för varandra. Kan inte nog beskriva hur glad jag är att han bjöd ut mig på Elvis och att vi idag lever tillsammans. Eller vad säger du Arvid? Kanske låter fjäskigt, men jag är väl kär:-) Och så ska vi gifta oss... Hm, kanske dags att börja planera bröllopet. I alla fall. Här är lite bilder.


Jag och Russin hemma på köksgolvet.









Just nu är det mangostini och lichee säsong. Här fruktfatet hemma. Mango har vi ätit oerhört mycket hela tiden så jag har nästan förätit mig. Men det är supergott att göra shake som mellanmål med färska frukter. Det gör vi rätt ofta. Vattenmelon är också en favorit!
Pierre, Elvira och Henrik. Elvira är nu 9 månader och kan ställa sig upp. Här är en bild från igår kväll då vi åt middag tillsammans på Castaway, Long Beach. Idag är sista dagen för familjen Cederhed här på Koh Lanta. Vi har haft mycket kul med dem här!

Nu är det tentaperiod för mig hela veckan och Pierre har också mycket jobb. Men imorgon ska han till Phuket och spela golf på dagen med ett gäng killar. Svante och Thomas på Lanta Divers. Kallad Sexis av Zandra då han var bästa kompis med hennes första kille Lars. Han är från Frölunda. Världen är liten. Vad smeknamnet Sexis kommer ifrån har vi ännu inte fått höra... Kanske han kan berätta då vi ska hem till honom på barnkalas på lördag. Vi är bjudna. Hans son fyller 5 år. Ja, det är inte brist på social tillvaro här. Men det är bara mysigt!

Det blir många spontankvällar. Ikväll kom exempelvis Erik in till oss runt 19 tiden och frågade om vi ville ha revben. De hade köpt lite för mycket... Så det blev spontanmiddag hos dem en stund senare. De bor i huset bredvid och har tre killar. Här med Edwin, 10 månader.
Jag, Edwin och Sixten ikväll. Mitt i vardagen på Slow Down...


Det regnar här nu på kvällen. Dagen var solig och jag har suttit och pluggat vid stranden hela dagen.
Tog ett break och en kort shoppingtur i Saladan tillsammans med Lena och Agneta som bor här. Det var olidligt varmt!

Köpte en Ed Hardy, by Christian Audigier keps till dig Axel. Hoppas att du gillar den! Tyckte att den var cool och passade en skate kille som du. Du får den när vi kommer hem, puss:-)

söndag 25 april 2010

En fantastisk helg!

Oj, vad det händer grejer här hela tiden. Tyvärr har vi ingen kamera fortfarande. Ska köpa en imorgon då vi ska till Malaysia. Så jag använder lite bilder som jag har tagit vid andra tillfällen här just nu....

Nu har det varit en heldel sorgliga saker ett tag så denna helgen var det skönt att få en vändning. I fredags ordnade Slow Down en fest med fördrink vid poolen och långbord med god buffé. Vi var ca 20 svenskar inkl barn och det blev en lång och härlig kväll med bra musik och supertrevliga människor. Mattias & Lena är ett par som bor här med sina tre tjejer. De bor i Sthlm och är en underbar familj. Mattias jobbar på Microsoft och Lena bloggar på en av Sveriges största skönhetssajter. Har varit med om massor av kul och bjuder verkligen på sig själva!

I alla fall så var det Mattias som stod för musiken och bjöd upp alla tjejerna på dansgolvet, även thaitjejerna som fnissandes också släppte loss tillslut. Mattias åkte hem dagen därpå, vilket är bra eftersom han skulle åkt redan för en vecka sedan men inte kommit hem pg a de stängda luftrummen. Han körde skön Motown musik hela kvällen, vi drack fantastiskt goda drinkar och skrattade massor. Adam (Ken & Lisas son, ett par svenska vänner från Göteborg som vi också har lärt känna här) samt Emil (Camilla & Svantes son) körde eldshow på stranden. De har varit här rätt länge och har lärt sig hur bra som helst. Riktigt duktiga! Juni från Time for Lime kom också över en sväng i slutet och vi satt och pratade med henne tills myggorna fullkomligt åt upp oss och vi bara var tvugna att gå och lägga oss. Då var klockan runt 3 på natten.

Morgonen därpå klev vi upp och åkte ut på havet. Solen strålade, som vanligt, och det var väl si så där 37 grader varmt och sjöbris. Svante och Camilla köpte en motorbåt då de kom hit i september. Denna gången fick vi åka med ut till Koh Bobo som ligger strax utanför Koh Lanta. Solade, snorklade och badade hela dagen på en fantastiskt fin sandstrand med korallrev precis utanför. Åse och Kettil från Norge var också med. Även dem har varit här sedan i september, precis som Camilla och Svante, och dem har två söner, Bror 5 år och Ole 7 år. Så de leker bra med Maja, Camilla och Svantes yngsta dotter. På paradisön Bobo fanns det en restaurang som vi åt lunch på.

Där fanns det stora myror som hängde sig i egna "spindeltrådar" då man försökte ta bort dem från armen. Otroligt märkliga. Hoppade och hängde i trådar. Spindelmyror, röda med vita ben som var rätt stora. Det hade ingen av oss sett förut. Vi plockade snäckor på den öde stranden. Det var endast vi där och en tysk man och hans fru. De hade bott där i ett halvår. Syrsorna lät som ett tjutande elnät. Svante såg en varan med orange täckning. Vi låg mest och badade och kollade på småfisk och gjorde peeling med sanden på fötter och ansikte. Sanden är så mjuk så det är en perfekt sysselsättning en dag på stranden, då man är lite trött. Pierre somnade med en bok på magen under en palm, så han hade fina solmärken sen.

Efter att vi kommit hem åkte vi hem och duschade och bytte om. Kvällen avslutade lite spontant med att Camilla, Svante och en tjej (också från Göteborg) som heter Helena på ett av de lyxigare ställena här på Koh Lanta, Layana Resort & SPA. De hade en fantastisk barbecue buffé, just på lördagar. Så gott och lyxigt med vita dukar och fantastisk service. Det enda man hörde var vågorna och syrsorna precis vid stranden. Som vanligt fast mycket mycket lyxigare. http://www.layanaresort.com/index.php

Idag, söndag, har vi spelat beachvolley turnering hela dagen på Slow Down med ett gäng på ungefär 16 svenskar. Nja, inte hela dagen men till kl 14. Sedan var jag tyvärr tvungen att sätta mig och plugga. Just nu skriver jag en tenta i kognitions psykologikursen och det är svårt och kräver massor av tid. Den ska lämnas in på fredag. Imorgon ska vi åka till Malaysia över dagen och förnya våra visum. Så vi har en lugn hemma kväll och bara vilar och tar hand om varandra och Russin. Hon mår toppen och nu är vi kära, på riktigt. En fantastiskt liten hund.

Vi åker till Malaysia tillsammans med Agneta här på Slow Down. Har hyrt en chaufför och en mini van med AC och TV, så att vi kan kolla på videofilm. Vi åker kl 5.30 och åker ner till Malaysiska gränsen och vänder. På vägen ska vi stanna vid Tesco i Trang och köpa en kamera och kanske handla lite kläder. Resan tar ca 12 timmar tur och retur. Vi åker bara över dagen. Hade gärna stannat i Malaysia några dagar men vi har för mycket plugg och jobb just nu så det är skönt att bara få alla papper klara över dagen. Ikväll har det ösregnat och åskat jättemycket. Så nu ligger vi inne i huset och hör syrsor och grodor som ljuder utanför. Russin ligger nere vid sängkanten. Kl 5.30 brukar vi släppa ut Russin varje morgon. För då vaknar hon och vill gå ut. Och imorgon kan vi få väcka henne som omväxling kanske... Godnatt och tack alla för en fantastisk helg!

torsdag 22 april 2010

Bianca är död

Det är så sorgligt och konstigt. I morse var Bianca så full av liv och så glad då jag gick ner och matade henne. Hon sprang emot mig när hon fick syn på maten som jag hade med mig. Och så gav jag henne färskt och rent vatten i en hink, men det ville hon inte dricka.

Bianca åt i alla fall med god aptit och jag klappade henne en lång stund och tänkte att hon såg mycket piggare och mer välmående ut nu. Det är så vi vill komma ihåg henne. Hon ville inte gå med mig upp till huset när jag försökte locka med henne, så jag sa glatt hejdå och gick därifrån. Hon har ju velat vara hos byggjobbarna helt och hållet nu så vi låter henne vara där. De har varit väldigt snälla mot henne.

Idag när Pierre gick ner med matskålen till henne kl 18 idag fick han till svar "The dog is dead." Han förstod förstås ingenting och blev chockerad. Visst har vi tänkt tanken att hon kanske inte skulle klara sig men de senaste dagarna har hon varit så mycket bättre. Så nu kom beskedet verkligen som en blixt från klar himmel. Thailändaren berättade att dem hade lekt med henne kl 12 då de hade lunch, men senare hittat henne bakom en villa här på Slow Down kl 17.00. Då levde hon inte längre. (Noi, Slow Down managern översatte) Kanske var det så att hon blivit ormbiten, kanske var det att sjukdomen blev för jobbig för henne, vi vet inte. Men enligt Noi begravde dem henne direkt. Det känns verkligen så tragiskt, plötsligt och ledsamt. Konstigt hur man kan fästa sig vid en hund så snabbt. Vi har nu ringt Heidi och meddelat den tragiska nyheten. Hon tog det ändå väl. Tack för att vi fick lära känna dig Bianca! Snällare och klokare hund får man leta efter. Vi önskar dig allt gott och må du vila i frid.

onsdag 21 april 2010

Poolparty x 2

Här hade Nils 7 år poolparty igår! Slow Down, där vi bor. Hela hans klass från Svenska skolan med föräldrar och så jag och Pierre var där. Vi blev ett gäng på ca 15 personer. Först blev det vattenlekar för barnen i poolen med vattenpistoler och sedan bjöd Mia och Erik flott på kalla öl, dricka och glass. Presentöppningoch massor av skratt och bus. Vi gav honom en film och en påse svenskt godis. Det var så olidligt varmt. Kändes som att vara i en bastu. Så jag fick tillslut gå in i AC rummet och kyla av mig.

Sedan var det dags för nästa kalas. Camilla fyllde år igår också och Svante hade ordnat med överraskningskalas för ca 20 personer i deras hus. De bor vid Long Beach och hyr en stor härlig lägenhet med fantastisk utsikt över Andaman Sea och alla vackra solnedgångar. Där stod kocken på "The Frog" och grillade revbensspjäll, thailändska korvar och grillspett. Svante hade lagat goda pajer med kassler hela dagen. Tyvärr var det några som försa dig under dagen och frågade "ska man ta med sig badkläder ikväll" så hon hade redan förstått att det skulle bli kalas. Men det gjorde ingenting. Det var verkligen supertrevligt. De flesta badade i poolen, åt gott och njöt av den fantastiska buffén Svante och mästerkocken Andreas dukade upp.

Jag åkte tuk-tuk hem med en norsk tjej som heter Åse och som har en egen tuk-tuk. En modig kvinna:-)

I morse spelade vi volleyboll igen och sedan har jag suttit och pluggat hela dagen. Min bok har ÄNTLIGEN kommit!! Idag satt jag nere vid havet. Ljuvligt, tyst med vågornas brus. Ikväll ska vi vara barnvakter för Mia och Eriks tre barn så att de kan få njuta av en kväll på tu-man-hand. Svante och Camilla kommer hit och grillar upp resterna från gårdagen och hjälper till med alla barnen. Det blir mysigt!

Här är Bianca

Våra dagliga rutiner med medicinering morgon och kväll verkar hjälpa. Så otroooligt härligt! Nu ser Bianca betydligt friskare och piggare ut. Och hon äter som en häst. Här är några bilder som Heidi skickade ner till oss då hon var helt frisk så kan ni se hur hon ser ut. Fick också då reda på att hon är 2 år. Nu är hon betydligt magrare men annars kan ni se hur fin hon är här. Idag får hon sin sista tablett. Igår gick Pierre och handlade kyckling och så lagade vi hundmat. Pierre kokade ris och sedan wokade vi upp smarriga kycklingbitar och ägg. En go och nyttig blandning som både Bianca och Russin gillar. 37 graders värme och wokpanna
blev rätt varmt.



Men vi klagar inte. Vi får all mat serverad och har inte lagat mat en enda gång sedan vi kom hit. Förutom våfflor och mat till hundarna då:-) Och så har vi kokat ägg, till oss själva då vi nu för det mesta äter frukost "hemma" i huset.

Russin mår fortsatt superbra. Hon vill gärna hoppa upp i vår säng då vi sover, men där går gränsen. Vi har satt upp myggnät runt våran säng nu också så det blir lätt lite trassligt att ha en gläfsande hund i nätet.

Russin följer med oss överallt dit vi går. Så nu får vi smita iväg då hon inte ser henne om vi ska lämna huset utan henne. När vi kommer hem igen blir hon så glad att hon inte vet vart hon ska ta vägen. Slickar oss på händerna och snurrar runt och gläfser. Hon är faktiskt otrooligt söt. Tror att vi håller på och bli lite kära i henne...

Bianca håller sig med byggarbetarna och vi går ner och matar henne på plats hos dem varje dag. (ca 100 meter från där vi bor) För vissa muslimer, som vissa är här på ön, är det säkert helt oförklarligt hur vi som västerlänningar kommer ner dit varje dag med solglasögon och små "finkläder" och gullar med en hund. För dem är hundar orena. Och där kommer vi och ger henne dyr finmat. En dag när jag kom ner frågade dem glatt ifall jag ville smaka på deras mat, och sträckte fram en stor tallrik med stekta kackerlackor. Jag log och sa snällt, nej tack.

söndag 18 april 2010

Vulkanutbrottets följder

"Vulkanen Eyjafjallajökul på södra Island spyr sedan i onsdags morse ut stora mängder vattenånga och aska. Askplymen sprids ut över Atlanten i huvudsak mot Europa. Spridningen sker i skiktet upp till 10 km höjd med huvuddelen av askmolnet på någon/några km höjd. Under söndagen berörs stora delar av Europa frånsett nordvästa Skandinavien och delar kring Medelhavet. Under perioden måndag till onsdag kommer läget inte att ändras väsentligt förutsatt att vulkanen fortsätter med oförändrad aktivitet. Norra Skandinavien kommer dock åter att beröras från senare delen av måndagen." - SMHI

Vulkanutbrottet påverkar miljontals människor och får svåra ekonomiska följder. SAS ska varsla 2.500 personer i Norge. Mia som bor granne här jobbar som flygvärdinna på SAS och börjar bli lite smått orolig för sin egen situation, just nu mammaledig.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.352317-sas-varslar-2-500

Återigen en påminnelse om hur litet vårt jordklot är egentligen och hur allt hänger ihop i världen. Men vulkanutbrottet har även positiva effekter enligt sajten som jag lånat bilden av. Fantastiskt! "Det innebär att närmare fyra tusen flygningar just nu ställs in. En grov uppskattning ger att detta kommer att bespara atmosfären en halv miljon ton växthusgaser från flyget." - http://www.effektmagasin.se



Och så tillbaka till vad detta innebär i praktiken. Många kommer varken hem eller ut på sina resor såklart. Vissa vi känner sitter fast här i Thailand. Har flera personer som egentligen skulle åkt hem till Sverige men som inte kommer hem. Vissa sitter fast i Sverige. Agnetas (här på Slow Down) man Hasse är en av dem som är SAS pilot och skulle landat här i fredags men måste nu avvakta.

Vår kära vän Zandra sitter fast i Barcelona. Tog en tjej weekend och har inte kunnat flyga tillbaka till sin familj i Sthlm som hon skulle. Nu, enligt senaste nytt från Charlotta som jag pratade med idag, har Zandras man Fredrik skickat ner en bil för att hämta hem sin fru, ända från Sverige. Och jag sitter fast i en rävsax i mina studier just nu. Inväntar leverans av böcker från Sverige, som nu sitter fast någonstans i världen, antar jag...

Så här är det. Nästa vecka har jag en tenta i min kurs i Kognitions Psykologi. Om perception, minnet, sinnesnärvaro, minnet, hjärnan etc. Problemet är bara det att den bok jag hade med mig som var huvudbok i denna kurs var fel version och jag kunde inte alls använda den. Det upptäckte jag för några veckor sedan. Då beställde jag genast den rätta boken från Sverige och tänkte att det nog skulle ta ca 10 dagar att få den. Ok, jag får råplugga lite senare i kursen för att hinna ifatt tänkte jag... Kom överens med min lärare om att det var ok att lämna in endel inlämningsuppgifter lite senare. Jag har under tiden istället läst i en annan bok under dessa veckor, som också tillhör denna kursen, men har varje dag väntat på att min huvudbok. Utan den kan jag inte genomföra kursen till fullo. Anna-Karin på Pierres kontor har varit vänlig att skicka ner den till mig efter att jag beställt den från Bokus (självklart via www.godhandling.se så att jag fick välgörenhet på köpet!).

Men så har det ju varit thailändskt nyår och då stannar hela landet. Och så nu vulkanutbrottet med stopp i alla luftrum. Vet att boken exporterades från Sverige den 9 april. Men var är den nu, det är frågan... När jag söker efter kollinumret på postens hemsida får jag det här meddelandet.

"Störningsinformation

På grund av att svenskt och delar av Europas luftrum är stängt har vi störningar i postdistributionen till, från och inom hela Sverige." - information om mitt kolli som jag inväntar från Sverige."

Inte trodde jag att ett vulkanutbrott skulle påverka min tenta. En sådan stor sak som påverkar in i det allra minsta lilla. Såg att det svenska luftrummet hade öppnats nu kl 18.10, enligt SMHI, om det nu stämmer. Håller tummarna för att min bok kommer imorgon. Då ska jag nämligen sätta mig på Lanta Learning Center och råplugga. Där är det tyst och en bra studiemiljö. Men jag funderar verkligen på hur allt hänger ihop.

"Utvecklingen hittills av vulkanutbrottet på Island torde inte ge upphov till några markanta klimateffekter, säger Markku Rummukainen, klimatexpert på SMHI."

Det är ju lite lugnande att höra i alla fall. Men det är nog inte det sista vi hör om vulkanutbrottet. För vissa säger ju att även Katla ligger i riskzonen för att bli aktiv och då blir det enligt experterna översvämningar. Tur att mamma & pappa har sjösatt båten idag då... Den var full av vulkanaska enligt mamma, men den är helt stabil och utrustad med en ny toalett. I värsta fall kan dem ju alltid segla ner och hämta hem oss, ifall det blir så. Vi får väl se vad som händer. Ta med er Thomas Jansson i så fall. Han har varit här och kan visa vägen...

Volleyboll turnering

Vi spelar en hel del volleyboll här, som ni säkert redan har förstått. Särskilt nu igen sedan vi flyttade till Slow Down. Sanden är så mjuk mellan tårna och planen just nedanför oss är helt perfekt! Det känns ljuvligt att avsluta med ett dopp i havet eller i poolen. Vi börjar kl 9.30 och spelar några timmar. Planen ligger i skugga hela förmiddagarna så det känns helt ok, även om det är väldigt varmt. (tyvärr har jag inga bilder från detta, återkommer)

Och vi spelar nästan varje dag. Vi är jag, Pierre, Mia, Erik, Svante, Camilla, Lisa, Ken, Maria, Erik mfl. Agneta är med ibland också samt lite andra personer som råkar ha vägarna förbi. Olika personer varje dag. Svante och Camillas son Emil brukar också vara med då han inte är i skolan.

De senaste två söndagarna har vi kört volleyboll turnering. Start kl 9.30. Men den senaste veckan har blivit lite si sådär med volleyboll då havet har sköljt bort delar av planen då det nu börjar bli mycket högre vattennivåer vid stranden. Det har tyvärr gjort att vi inte har kunnat spela just på denna planen alls de senaste dagarna. Vågorna börjar också bli högre och det är rätt öde på stranden nu. Oväder med åska kommer allt oftare. De flesta turisterna har lämnat ön och charterbolagen flyger inte längre. Ja, just nu flyger de inte alls såklart pg a Islands vulkanutbrott. Så allt är betydligt lugnare här nu. Men vi tycker bara att det känns fridfullt.

I alla fall så har vi kört två turneringar. En förra söndagen på Slow Down och en idag på Sunflower (planen funkade inte att spela på här då). Sunflower ligger på Long Beach som är den stranden nedanför oss på ön, där vi bodde förut. Där har dem anlagt en perfekt plan med jättefin sand innanför stranden. Det blev lite som en gryta där idag då vi spelade och jag kände att jag nästan fick solsting, fanns ingen skugga och dåligt med vind. Vi var 12 personer som spelade idag och mitt lag vann denna gången. Kul!

Tillsammans gjorde jag och Pierre slut på 6 liter vatten och 4 fruktdrinkar under 4 timmars spel. Men det behövdes. Även om man har minimalt med kläder på sig bara svetten rinner för fullt. Allas barn var med på plats. De som inte spelade volleyboll kollade på film, spelade dataspel, läste Kalle Anka, lekte detektiver och en massa annat för att underhålla sig under de timmar turneringen pågick.

Sedan gick jag hem och la mig tillsammans med Russin i AC rummet och somnade. Senare på kvällen blev det en fantastisk solnedgång här vid Slow Down, papayasallad med kyckling till middag. Jag kom just hem efter ett glas vin hos våra trevliga grannar i huset bredvid. De hade köpt en massa roliga exotiska frukter som vi just har avnjutit.

Pierre är på herrmiddag ikväll. Ett gäng killar som ska gå till The Frog (lite roligt att det finns en Grodan här också, precis som i Sthlm). Det är en svensk kock och gourmetmat. Supergott,. var där en dag för inte så länge sedan. Idag hade de halva priset på all mat och dryck. Så killarna passade på att gå dit och lyxa till sig lite. Sedan blir det nog lite biljard, någon fotbollsmatch på TV och lite dart kanske. Ja ni vet, sånt där som killar gör.

Jag och Russin är hemma och har det lugnt och skönt.

Hm, just när jag skrivit dessa rader kom våra grannar inrusade helt chockade och ville ha hjälp. Deras dotter hade fått en panikattack över ett tragiskt och chockande samtal hemifrån. Det visade sig att deras kära hund hemma hade blivit attackerad och sliten i stycken av en kamphund. Hans liv gick inte att rädda och de hade hastigt fått avliva hunden. Hela familjen är nu chockade och sprang storgråtande in till mig och bad om hjälp. Dottern i familjen hade fått ett allvarligt ångestanfall och chock över beskedet. Nu mår hon bättre. Agneta, Mia och jag var där och tröstade. Jag kunde inte göra mer än att trösta, men en famn att få gråta ut i hjälpte i alla fall lite. Nu har de lugnat sig och försöker smälta det ofattbara dramat. Oj, vad det händer grejer här på Slow Down. Nu håller vi alla tummarna på att allt lugnar ner sig. Kram på alla som läser! Var rädda om varandra.

fredag 16 april 2010

Thaiboxning


Igår åt vi en trevlig middag här på Slow Down med Henrik, Petra och Elvira. De stannade en stund. Sedan kom Erik och frågade om vi ville hänga med på Thaiboxning. Det var sista chansen för säsongen. De har matcher här varje fredag och söndag. Många på ön är engagerade. Som reklam åker de runt med en bil med Thaiboxningsmusik och skriker ut "ikväll är det match" gissar jag. Vet inte vad dem säger, det är på thailändska. Men man förstår att det är match på gång. Vi har tänkt att gå dit många gånger men aldrig kommit iväg. Så nu gick vi hastigt och lustigt med Erik och Nils. Nils är ju ganska liten. Det var han som tjatat på sin pappa att få gå. Han somnade efter två ronder.

De kör thaiboxningsmatcher i en upphöjd "boxningsring" mitt i en stor lokal. Runt omkring är det fullt med folk! Alla ropar. Finplatserna närmst på stolar runt omkring men även en läktare, där vi satte oss. Det är alla åldrar i publiken. Hela familjer åker och kollar och tar med sig sina barn, små som stora. Det ser märkligt ut att se en 2 åring sitta och kolla på thaiboxning. Men så är det här.

Nils somnade efter två ronder i första matchen. Det var barn i 6 åldern som tävlade, men även större killar. Grymt vältränade och det är inga nådiga sparkar, slag och armbågar de ger varandra. Jag och Pierre betade såklart om både det ena och andra. Disken, frukost, hämta posten etc. Jag förlorade alla vadslagningarna förutom ett. Så nu ska Pierre hämta tvätten nästa gång och jag ska göra allt annat. Totalt var det ca 10 olika matcher. Den sista matchen var med stora killar som avslutades med en total nock-out. Läskigt att se. Det ser verkligen livsfarligt ut. Inga skydd mer än mellan benen. Och huvudet tar stryk ordentligt. Men så är det här och det var kul att ha sett det. Nils var nöjd även om han sov hela tiden. Och det kanske var lika bra...

Bianca & Lanta Animal Welfare

Inom dealen att bo i Håkan & Heidis fina hus innebär det ett ganska stort engagemang i djuren, vilket vi bara tycker är roligt i och för sig. Det har blivit mer än vad vi trodde från början och jag och Pierre skrattar mest åt hela situationen. Det var ju inget vi hade planerat direkt, men som vi upptäckt att vi ändå tycker är rätt mysigt. Att ta hand om dessa fina hundar förgyller vardagen och vi börjar verkligen tycka mycket om dem, båda två.

Vi tar som sagt hand om både valpen Russin och hunden som inte är någon valp (vet inte hur gammal hon är) som heter Bianca. Russin bor med oss hela tiden. Bianca kommer och går som hon vill. Tyvärr har vi ingen bild på henne då vi fortfarande inte har någon kamera. Återkommer med det.

Det är vår uppgift att se till att hon får i sig mat morgon, middag och kväll. I förrgår letade vi upp Bianca för hon hade inte kommit till oss när vi visslade på henne, vilket hon har gjort andra dagar. Efter att ha letat länge och väl hittade vi henne liggandes under en smutsig byggbarack. Tydligen är hon född där och bor gärna med byggjobbarna där. Men han som hade hand om henne finns inte längre kvar där. Så nu är det ingen som har hand om henne.

När vi klappade henne ylade hon, slickade på våra händer och lät oerhört ledsen, hon var ännu mer mager och utmärglad än tidigare. Så vi bar upp henne till huset (hon var helt kraftlös) och la henne i extrarummet som finns här (barnens rum). Där matade vi henne med vatten men hon vägrade att äta. Verkligen INGEN energi, hon såg väldigt eländig ut. Tydligen har hon fått mediciner i olika omgångar, vi gav ju henne en omgång precis så vi flyttade hit, men inget har hjälpt. Diarré, orkeslös och ingen energi. Hon blir bara mer och mer mager. Alla revbenen syns och knotorna i ryggrad och bäcken.

Så Pierre åkte bort med henne till veterinären som finns här på ön. http://www.lantaanimalwelfare.com Det är Juni på Time for Lime som startat detta. Kolla gärna filmen på första sidan på deras hemsida, så förstår ni varför det behövs! Många Thailändare är väldigt elaka mot hundar och de blir både slagna och misshandlade. Denna gången hjälpte de oss att ta blodprov som vi nu inväntar svar på. Sedan la vi Bianca i AC inne barnens rum.

Jag var ute på kvällen (en trevlig tjejkväll) och Pierre var hemma. När jag väl kom hem hade Pierre haft en häktisk kväll. Bianca hade spytt ner hela rummet så han hade fått ta bort och tvätta ALLT. Det var spyor blandat med diarré... Hon gick tillbaka till byggbaracken. Vi gick och hämtade henne igen och fick då med oss Noi (han är manager här på Slow Down) som tolk för att prata med byggjobbarna där. Vi kom överens om att vi ska ta hand om henne, så vet dem det nu också.

Dagen efter vaknade vi av att Russin kräktes i sovrummet. Hm, tredje gången på en vecka. Så vi tog med oss båda hundarna till veterinären, igen. Känns lite otippat att jag och Pierre skulle stå med två hundar hos en veterinär här på Lanta så vi skrattade gott åt situationen. Men det känns oerhört bra att kunna hjälpa till. Caroline (veterinären) och hennes kollega undersökte båda två hundarna. Så nu har Bianca fått antibiotika igen och Russin fick en avmaskningstablett för det visade sig att hon hade mask i magen.

Vi håller nu tummarna för att båda blir friska! Bianca sover nere vid barackerna men jag var där och gav henne mat och medicin i morse. Så det får vi göra nu några dagar. En tablett morgon och kväll. Och veterinären visade oss hur vi ska stoppa ner tabletten. Det gick bra. Så kan det gå när man passar några goa hundar.

Russin tyr sig mer och mer till oss nu och vi har blivit riktigt bra kompisar. Hon är supergo. Och i morse hade vi även en katt här hos oss. Men det får verkligen inte bli en vana. Vi har nog med Bianca, Russin, en husgroda som bor i en kvast och en kackerlacka som bor bakom spegeln på toaletten. Och så kommer ju Rocky, Slow Downs hund och hälsar på varje kväll och sover på vår altan. Tanken är ju att Bianca ska till Sverige sen. Men då gäller det att hon är frisk först. Vi får hålla tummarna på att det blir bra.

onsdag 14 april 2010

Vattenkrig på hela ön

Igår var det en rolig dag för alla på ön. Tänk er ett vattenkrig i 40 graders värme där ett helt land är engagerade. Så är det på det thailändska nyåret. Och här var hela ön verkligen engagerad! Man ur huse och både barn, vuxna och gamlingar kastade vatten på varandra.

Vår första dusch fick vi av Nils (6 år? Lite osäker på hans exakta ålder, får fråga honom det någon dag) Det är Mia och Eriks son. Han sköt oss med vattenpistol, hade krigsmålning i ansiktet och ropade helt vilt till sin mamma Mia "Mamma, mamma. Vi går till kriget, mamma!?". Fantastiskt kul. Och det var verkligen ett krig, men ett väldigt snällt krig som bara börjat för oss. När vi väl kom ut till "kriget" som var på gatan förstod vi vad han menade.

En tuk-tuk förare plockade tveksamt upp oss. Han visste vad som väntade. Happy Thailand! ropade han till oss medan han körde in till Saladan. Vi blev gång på gång stoppade av folkmassor med stora hinkar och spänner fulla med vatten och med stora vattengevär hängande om halsen. Alla kastade glatt vatten på oss och smetade ödmjukt in oss med "baby powder" i ansiktet. Det betyder "good luck" och Happy New Year.

Så vi kom fram till Saladan dyblöta. Inte en millimeter var torr av oss. Men det är så varmt att det gjorde ingenting. Man fryser ju inte direkt här och torkar mycket snart igen. Åt lunch med Camilla, Svante och deras barn. I Saladan var det verkligen fullt vattenkrig. Folk stod med stora tunnor med vatten och hade varsin skopa som de använde för att hälla på alla människor. Folk åkte också omkring med stora flaklastbilar med tunnor på och hällde vatten på alla. Folk spelade musik, gick i karneval, dansade och sjöng. Och kastade vatten. Ja, ett enda stort vattenkrig alltså.

Innan vi åkte tillbaka laddade vi med en stor vattenpistol så att vi kunde skjuta tillbaka då de anföll oss (vi köpte ett stort gevär). Men tyvärr kom det bara en liten liten vattenstråle ur geväret, det var trasigt och vi hade inte en chans.

En tjej kastade vatten på mig och tog mig glatt och länge på brösten, även på Pierre faktiskt. Vet inte vad jag skulle göra.. Falang, falang.. gör man så på nyårsafton här eller var det bara ren antastning? Hm, snarare det sista tror jag. Kändes som att allt var möjligt den här dagen. Hon bara skrattade av den uppslupna och glada stämningen och hällde ännu mer vatten över oss innan hon skrattande vinkade hej-då. Kunde inte göra annat än att bara skratta. Vissa kastade även isvatten, det var värre. Då fick man sig verkligen en kalldusch!

Lika dyblöta som vi hade blivit på vägen till stan blev vi på vägen hem. Väl hemma la jag mig och sov. Min mage hade börjat krångla på förmiddagen redan och under eftermiddagen fick jag ännu mer kramper, diarré och feber. Antagligen något jag hade ätit. Så tyvärr deltog vi inte i kvällens festligheter, jag låg hemma och sov. Totalt däckad.

Men idag känner jag mig bättre. Har tagit Alvedon och Imodium. Febern är borta och nu är det bara magen som fortfarande trilskas. Men det är absolut ingen fara med mig.

Happy Thailand! Happy New Year! Happy Songkran! Happy happy. (Tyvärr hittade vi ingen kamera så vi kunde inte dokumentera detta... Vi får leta vidare.) Må gott!

måndag 12 april 2010

Chock Dee Pi Mai!

Den 13-15 april är den största högtiden här i Thailand, Songkran. Vi har blivit varnade för vattenkrig överallt imorgon, det tillhör traditionen. Så man ska ta på sig oömma kläder och räkna med att bli blöt. Folk kastar vatten på varandra hela dagen. Hotellen är fullbokade i Phuket och de större städerna. Hela Thailand stänger några dagar. Den thailändska kalendern utgår från Buddhas fördelsår som blir år noll. Eftersom Buddha föddes 543 år före Kristi födelse räknar thailändarna år 2010 som år 2553, dvs. man adderar 2010 med talet 543.


Det är varmt nu. Helt kokhett och hög luftfuktighet. Trots detta kör vi volleyboll varje morgon kl 9.30 på stranden:-) Morgondoppet efteråt svalkar inte ens för nu är även havet för varmt, poolen likaså. AC är det bästa. Jag har inte tidigare tyckt att det var jobbigt med värmen men nu är det verkligen hysteriskt varmt. Som tur är har dem varit och städat huset idag, vilket ju traditionen säger att man ska göra. Lyxigt!

Idag har vi sedan jobbat och pluggat. Jag har även coachat per telefon. Funkar bra. Sen ska vi in till stan och ladda med vattenpistoler. Men vi ska även se om vi kan köpa en ny kamera. För vår kamera är spårlöst försvunnen. Den fanns här och sen fanns den inte här helt enkelt... Det är en gåta vart den har tagit vägen. Kanske dyker den upp senare. Men imorgon vill vi kunna dokumentera. Så det får bli en tur in till Saladan senare idag för att kolla om vi kan hitta en ny kamera.

Så här förklarar en av resebloggarna Songkran.

"Songkran firas inte bara i Thailand utan även i Burma, Laos och Kambodja. Ordet Songkran kommer från sanskrit och betyder ”början på ett nytt solår”. Den Thailändska kalendern bytte tidigare till ett nytt år den 13 april, men för att komma i fas med resten av världen har man ändrat till den första januari.

Till vissa delar liknar Songkran den kristna påsken som i många länder firas med karnevaler och processioner där människorna bär fina kläder. Unga och gamla tar på sig nya kläder och besöker sitt tempel där de offrar mat till munkarna. På gatorna spelar man musik liksom i templen.

Under aftonen före Songkran storstädar fruarna sina hem. Gamla och slitna kläder eller saker i hushållet sorteras ut och bränns upp. Det är en vårlig städdag som stöds av den religiösa tron att allt som är gammalt och värdelöst måste kastas bort för att det inte skall bringa olycka över ägaren.

På eftermiddagen den trettonde badas alla Buddhabilderna som en del av ceremonin. Yngre familjemedlemmar häller välsignat vatten i händerna på de äldre och på sina föräldrar som ett bevis på respekt och för att bli välsignade av dem. För länge sedan badades de äldre bokstavligen och kläddes i nya kläder som de fick av de yngre som ett tecken på respekt.

En annan speciell vana under Songkran är att släppa burfåglar och levande fiskar fria. Dessa fångas över hela landet och säljs på marknaderna vid detta tillfälle. Man tror att man skaffar stora andliga meriter genom dessa handlingar. I Paklat söder om Bangkok går flickor i färggranna dräkter med fiskar i fiskskålar i procession ner till floden där de släpper fiskarna fria."

Läs mer: http://en.wikipedia.org/wiki/Songkran


fredag 9 april 2010

Jack, Johanna och My åker

Idag åker Jack, Johanna och My till Phuket där det blir storshopping. Vi har träffat dem en del här nere. Johanna är sjuksköterska och det känns tryggt att vara med henne:-) Många mysiga stunder har det blivit tillsammans. De brukar resa till Thailand under några månader varje år. Det är intressant att höra dem berätta om den thailändska kulturen som de kan rätt bra. Efter Phuket bär det av vidare hem till Helsingborg. Det har varit mysigt att lära känna er!



Jack tävlade förut i fitness. Hur han såg ut då kan ni kolla in här. jackronnovius.mooo.com.

Här har han varit flitig elev för att lära sig Thailändska och vi har fått många bra små lektioner av honom... Han kan prata rätt bra. Men jag vet inte hur mycket som har fastnat av allt du har försökt att lära oss Jack... Au = vill ha. Har vi lärt oss. Sedan att ett ord kan betyda 5 olika saker beroende på hur man väljer att betona det låter svårt. Häst och hund är samma sak men betonas på olika sätt. Så det gäller att säga orden på rätt sätt, annars blir det ju lätt väldigt fel.


Tack så mycket för att ni kom hit och bjöd på mat här om dagen! Hoppas att vi syns i Sverige sen någon gång. Kram på er alla tre och hoppas att ni får en härlig hemresa. Hälsa Sverige. Kram från oss. Jenny & Pierre.

Russin & Bianca

Det går bra med Russin. Hon är en fin liten hund som får mycket kärlek! Här om dagen var vi ute en sväng med några vänner och åt middag på stranden. Russin var ute och sprang då vi gick så vi ställde upp dörren lite så att hon kunde komma in när hon ville i huset. Då vi kom hem låg hon och väntade på oss i sovrummet och hade ätit upp slutet på Pierres bok som han håller på och läser. Det låg söndertuggat papper i hela sovrummet:-) Hon gillar att tugga på saker. Som ett barn som får tänder. Så nu har vi köpt tugggrejer till henne som vi hittade i en affär här bredvid. Kanske kommer hon då att låta kuddarna, listerna, böckerna, toapappret och träden vara ifred...

Vem kan låta bli att inte bli charmad av henne? Hon sover på golvet inne i vårt sovrum varje natt, vaknar då tuppen gal runt 5.30 tiden och vill ut och kissa. Kommer sedan in igen och sover vidare en stund. Hon är en väldigt självgående liten hund. Vi ger henne frukost, lunch och middag. Och det är väldigt mysigt att bli kompis med henne.

Bianca är en annan hund som finns här på Slow Down. Världens snällaste hund? Russin fullkomligt avgudar henne. Klok, tålmodig men tyvärr sjuk. Hon är oerhört mager och har diarré. Mask i magen enligt veterinären och vi fick i uppgift att ge henne mat och medicin. Så det har vi gjort nu sedan vi kom hit och vi håller alla tummar i världen på att det har hjälpt och att hon är på bättringsväg. Men hon får hålla sig utanför huset annars får man gå och torka diarré hela dagarna. Och det är ju inte så kul.

Annars klarar dem sig själva, hundarna. Leker på stranden, jagar krabbor och äter grodor på gräsmattan utanför huset. Springer omkring utan koppel och håller sig inom sitt revir som är här och på stranden. Det finns även en Slow Down hund som heter Rocky. Han är också supergo. Men det räcker med två hundar här som viftar på svansen när vi kommer och vill ha kärlek och mat. Rocky har Slow Down hand om.

Tyvärr har vår kamera försvunnit. Kanske kommer den fram snart. Men just nu kan jag inte ta några bilder. Återkommer med det!

Annars mår vi bara fint. Igår var det volleyboll turnering hela dagen på stranden. Livet är gott och vi njuter av varandra, livet, hundarna, vårt nya härliga boende och nyfunna vänner. Men visst saknar vi er där hemma också. Önskar att ni var här med oss allihop!

Sorgens slöja

Det händer så mycket i hjärtat när man ser någon gå bort så oförklarligt. Och ändå känner vi inte den kvinna som avled. Men det känns ändå. Mannen som miste sin fru heter Marcus och dottern som är 13 månader heter Ida. Deras liv rullar på och livet går sin gilla gång här på Slow Down som nu är vårt nya hem några månader. Men sorgen hänger i luften. Det blir så påtagligt och tydligt för alla hur skört livet är. En liten myggas bett som resulterar i att en kvinna mister livet. Det känns i hjärtat, ingen är oberörd.

Mia och Erik är fantastiska och ställer upp med allt de har. Agneta likaså. Alla har nu läst på om vad Denguefeber är, hur myggorna ser ut, hur de smittar, när de smittar etc. Alla är nu välinformerade om riskerna och om hur myggorna som kan sprida Dengue ser ut. http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/denguefeber/Alla här vaktar nu noga vad som sätter sig på kroppen, använder myggmedel och försöker samtidigt bara vara som tidigare, avslappnad. Hur lätt är det? Men vi försöker.

Enligt Agneta är det många som kan få Dengue feber men de flesta behöver inte ens åka till sjukhuset utan klarar sig alldeles utmärkt ändå. Det känns ju i alla fall som en tröst.

Imorgon kommer Marcus frus bror med fru hit. Kanske tillåter sig Marcus då att släppa in sorgen, vi får se. Än så länge har han inte gjort det. Hans frus kropp är nu på obduktion i Krabi och planerar att skickas hem enligt konstens alla regler på måndag. Då åker troligtvis även Marcus och dottern Ida tillbaka till Tyskland.

onsdag 7 april 2010

En allvarlig dag

Vi börjar att lära känna Russin lite mer nu. Hon är en busig men go hund.

Idag har vi haft en omtumlande dag. Förmiddagen var lugn och fridfull. Men strax innan lunch slog bomben ner. Mia och Erik hade varit på sjukhuset med deras son Edwin den 1 april. Han hade då fått så mycket myggbett så de kände att de ville kolla upp honom. Då träffade de ett tyskt par och deras ettåriga dotter. Båda föräldrarna hade drabbats av dengue feber (smittas via vissa myggor) men dottern var frisk. Edwin var det inget fel på och de kunde åka hem igen lugnt och tryggt. Men de pratade lite med tyskarna (sjukhuset är ju så litet) och förstod att de inte alls mådde bra.

Idag morse träffade de samma pappa med sitt barn på en restaurang på Long Beach och frågade såklart om de mådde bättre nu. Till svar fick de då -"Nej, min fru dog i morse." och sedan bröt han ihop. Hon had. De hade bara varit på semester och blivit myggbitna. Runt den 27 mars hade de fått feber och gått till läkarna några dagar senare. Mamman hade blivit allt sämre och dog alltså i morse. Läkaren hade rekommenderat att hon skulle vara på sjukhus men mamman hade själv valt att åka tillbaka till sin bungalow. Mannen hittade henne död i morse bredvid sig och fick ringa till ambulans för att försöka återuppliva henne, men det gick inte. Paret är ca 35-40 års åldern och deras dotter är endast 13 månader.

Mia och Erik erbjöd pappan och dottern husrum då han var i chocktillstånd och behövde hjälp och stöd. Och de hade ett rum över som de gjorde iordning. Vi har alla ägnat dagen åt att hjälpa pappan och tagit hand om dottern så gott som möjligt. Alla på Slow Down har hjälpts åt med att ta hand om varandra så att alla kan hjälpa pappan så gott man orkar och kan. Att någon har fått denguefeber är inte helt ovanligt, det hände även Agneta och Hasse som har Slow Down, men med hjälp med vätska så brukar kroppen klara av det och tillfriskna efter en vecka ungefär. Denna gången gick det inte.

Jag & Pierre hjälpte till genom att passa barnen så att Mia och Erik kunde ge allt stöd de kunde till pappan. Så idag hade vi fyra hundar och fem barn här i huset som mest. Lite turbulent. Ikväll har vi varit barnvakter åt Mia och Eriks tre barn så att de kunde göra upp en konkret handlingsplan tillsammans med pappan mitt i hans chockade kaostillstånd. För mitt i sorgen behöver han nu fixa allt praktiskt. Pappan har idag meddelat alla nära och kära där hemma om det fruktansvärda som har inträffat. En nära vän till pappan kommer ner hit så fort han kan. Vi har tung sorg i våra hjärtan genom att möta detta fruktansvärda livsöde. Deras ettåriga dotter har ropat efter mamman och gråtit förtvivlat nästan hela dagen. Och det skär såklart i hjärtat på oss. Vi är nog lite chockade av händelsen.

Men att man just dör av Dengue feber är mycket ovanligt! Nu jobbar vi mentalt på att INTE bli helt fanatiska och dödsrädda för alla myggor. För det finns många här. Vi behöver bibehålla lugnet. Även om det känns fruktansvärt. Det är bara speciella myggor som har denguefeber virus och de flesta människor som råkar ut för det klarar sig. Pappan har klarat sig och börjar nu tillfriskna mer och mer.

Pierre och jag har fått låna ett myggnät som vi ska hänga upp. Och så har vi massor av myggmedel som vi kommer att vara ännu bättre på att använda. Så det är ingen fara med oss. Men det kommer att vara tunga dagar här på Lanta nu.

Våfflor

Vi kollade upp våffelrecept på ica.se och gick runt i många affärer för att få tag i alla ingredienser. Letade länge och väl efter bakpulver. Vad heter det på engelska? Ja, just det ja baking powder. De där små och fina små burkarna som finns hemma finns inte här. Här köper man istället en hel liter bakpulver. Vi gjorde fyrdubbel sats och gräddade våfflor så att det sprutade. Det var en av de varmaste dagarna här så det blev rätt svettigt.

Svante, Camilla, Emil, Maja, Henrik, Petra, Elvira, Jack, Johanna, My och så våra grannar Mia, Erik med barnen Nils, Sixten, Edwin och så några till grannbarn som var lite sugna på våfflor. Russin och Bianca, hundarna (jo, dem är två som vi ska mata nu...) tyckte mycket om våfflor också.

En mysig kväll som avslutades med härliga samtal inomhus i vårt nya vardagsrum. Då hade barnen redan somnat.

måndag 5 april 2010

Hund med hus på köpet

Tror ni på ödet? Jag tror att jag gör det efter den här historian som vi var med om igår. Allt har gått oerhört fort så vi är båda två fortfarande lite chockade. Så här var det. Vi ligger fridfullt i poolen utanför vår bungalow igår och bara läser och slappar. Precis så som man ska göra på en lugn påskdag.

Senare på dagen kom Svante, Camilla med barnen Emil och Maja förbi efter att ha varit ute och nakenbadat mitt ute på havet. (De köpte en egen motorbåt då de kom hit till ön i september. De ska just sälja den nu ifall någon är intresserad?) I vilket fall. Där ligger vi och badar, läser böcker och har det gott. Vi har ju just bestämt planerna för april och känner oss rätt nöjda med det.

Då säger Svante -"Förresten, det är en familj som behöver en hundvakt till deras hundvalp. Kanske ni är intresserade? För då kan ni bo i deras hus i stort sätt gratis i två månader. Ett jättefint hus på Slow Down Lanta vid Time for Lime, Klong Dao beach." Men det är bråttom. De behöver svar redan idag för de åker till Bangkok imorgon, fortsätter Svante. Vill ni att jag ringer dem? www.slowdownlanta.se
De brukar spela beachvolley på Slow Down och vi hörde detta genom vänners vänner...

Spontant säger jag då. -"Nej, vi är inte intresserade. Nu bor vi ju här och kommer inte att stanna så länge på Lanta som två månader till." Hm, men nästan gratis och på Slow Down med beachvolley varje dag låter ju bra efter närmare eftertanke tyckte både jag och Pierre... Och en hundvalp är ju rätt gullig.

Efter några minuters funderande bestämmer vi oss för att i alla fall åka och träffa Håkan & Heidi, som hus-& hundägarna heter. Hälsa på och kolla in vad det är de önskar få ut av sina hyresgäster. Svante hänger med och vi tar en gemensam tuk-tuk och åker och kikar på huset.

Huset ligger fantastiskt i en oas precis bredvid en härlig pool, 50 meter till stranden. Vi möts av en superglad och söt hundvalp som bara är några månader (han hette Russin och var 4 månader visade det sig) tre småtjejer och deras föräldrar Håkan & Heidi.

Heidi hade hittat Russin som valp bredvid Slow Down. Där låg han och gnydde bara några veckor gammal, loppbiten och inga vuxenhundar som såg till honom. Heidi tog hand om honom, lusade av honom och gav honom mat och ett hem. Nu är han som en självklar ny familjemedlem och de har bestämt sig för att ta hem Russin till Sverige. Men de måste vänta till oktober av olika anledningar och behöver nu någon som ser efter honom tills dess.

Området byggdes med 9 hus för några år sedan och projekterades av två svenskar. Hasse & Agneta. Men det är inte det bästa. Det här huset visade sig vara helt fantastiskt snyggt inrett! Precis vår smak.









Det visar sig att Heidi är inredningsarkitekt och har fått vara med och bestämma exakt hur hon och Håkan ville ha huset på ca 160 kvm, 2 vån.

Pressad bambu i kök och köksmöbler, mörkbruna fantastiskt vackra trägolv och ca 8 meter i takhöjd med ett loft för TV och mysrum.

Helt ljuvliga detaljer med vackra tyger, snäckor, en porlande fontän, ismaskin, våffeljärn, en hängmatta och mycket mer. 2 sovrum med egna superfräscha toaletter och duschar. Och det ingår trådlöst Wi-fi (internet). Perfekt!

Jo, jag tackar! Det här känns helt rätt. Och vi tycker båda två att då vi nu sett vad som gäller är en otroligt bra deal för oss. Absolut värt att flytta och ändra planerna för. Och Russin är en fantastiskt livfull, go och glad thaihundsvalp som vi mer än gärna passar i två månader.

Håkan och Heidi var väldigt nöjda med att vi ville ta hand om hus och hund några månader. En Win-Win situation, tyckte Heidi och vi kunde bara instämma. Vi har nu lovat att ringa barnen med Skype så att de kunde få se och prata med Russin live.

(För övrigt är dem en fantastiskt härlig familj som letar efter en hästgård att inreda som sitt nästa projekt, utanför Stockholm. Någon som har en sån till salu? De bor nu i Älvsjö.)

Lite omtumlade känner vi oss nu så här vår första dag i huset. Ja ha, så nu har vi hus & hund då och ska köpa hundmat... Vi har även cyklar vi kan använda här. Russin kommer att få mycket kärlek!


Vi var här kl 7.30 i morse och det var med lite sorg i hjärtat vi lämnade Good Days. Vi sa hejdå till Håkan, Heidi och barnen och flyttade in då de åkte. Russin hämtades ungefär samtidigt då han fick åka till veterinären med en annan hund (Bianca) och en apa från ön för att få vaccin sprutor i Trang. Det är Juni på Time for Lime som hjälper till. Vi lovade barnen att inte ta med Russin hem till Göteborg utan bara passa honom här på Lanta.

Att vi nu bor här och är hundvakter är fantastiskt och som Heidi sa så kan det vara ödet. Att vi är här och att det känns så bra för alla parter. Så är det nog. Russin somnade direkt efter middagen. Antagligen rätt trött efter besöket hos veterinären. Vi blev kompisar direkt och han verkar gilla sin nya "låtsasmatte".

Vi tackar Svante med familj genom att bjuda på våfflor imorgon. Kanske även Russin gillar sånt, vem vet?