Den lilla hundvalpen som vi passar är numera en mycket större hund. Russin får mycket kärlek från alla här på Slow Down. Här är hon och myser med Emil en dag med volleyboll. Och hon är en fantastiskt mysig hund!Hon växer för varje dag och liknar lite en chefer eller en varg. Just nu beter hon sig som en en tonåring. Lite kaxig och sedan som ett litet barn som vill ha kärlek. En salig blandning. Hon har som sagt haft fullt av fästingar på sig som vi plockar henne på varje dag. Hörde att det fanns en typ av fästingspruta man kunde få uppe på Junies klinik, Lanta Animal Wellfare. Så vi åkte dig.
Med oss hade vi också en sjöfågel som vi hittade liggandes med vingarna ut på stranden, levande, men orörlig. Jag tog upp den i ett tyg och den var helt stilla. Höll näbben under en kran med vatten och den drack. Förstod inte vad det var som var fel på den. Men på kliniken sedan hade den dött. De hittade inte heller något fel. Trodde bara att den helt enkelt var för trött och dog av den orsaken. Det hade varit ett åskoväder på morgonen så kanske hade den hamnat nära en blixt eller något, vem vet.
Junie körde upp till kliniken då hon ändå skulle ta lite bilder där uppe. Russin låg och darrade i baksätet. Hon var som ett litet barn och tryckte sig emot mig hela tiden och slickade på mina händer. Hon är ju inte van att åka bil, men det gick bra tillslut.
Väl framme på kliniken möttes vi av två hundar i Russins ålder och en liten liten hundvalp med en bjällra runt halsen. Den var vit och brun och något av det absolut sötaste jag någonsin sett. Någon månad gammal kanske. Fantastisk!
Det är nu bestämt att Russin ska bo på kliniken några månader då vi åker hem. (Tyvärr har jag ju ingen kamera nu men jag återkommer med färska bilder inom kort. Det verkar lösa sig snart...) Därför passade jag på att visa runt henne där. Tänkte att man kunde vänja in henne i miljön. Hon ska få bo i en betongcell med järndörrar. Det kommer ju att bli lite skillnad emot ett vackert hus med trägolv, en stor gräsmatta och en härlig strand bredvid där hon får springa helt fritt nästan hela dagarna. Hon ville såklart inte gå in där när vi visade henne detta. Hundarna skällde hysteriskt bredvid och det liksom ekar lite där inne med all betong, även om de har satt upp äggkartonger lite överallt för att dämpa ljudet.Så jag gick helt sonika in med Russin och satte mig i hennes blivande "cell". För det var så det kändes efter att man hade stängt järngrinden. Förstod lite hur det kan tänkas kännas att sitta i ett fängelse. Russin fick en skål med vatten men annars var det helt kalt där inne. Kanske ska skicka med henne lite kuddar och roliga bitleksaker tänkte jag direkt... Oj, det här blir inte lätt, att lämna henne här. Men, det är ju inte så lång tid hon ska vara här. Räknade ut att det blir ca 2 månader. Sedan flyger hon till Sverige och träffar sin familj igen med Heidi, Håkan och alla barnen. Det kommer hon säkert att tycka ska bli supermysigt!
De har just köpt en tomt där de ska bygga en hästgård. Och där ska Russin få bli en bortskämd gårdshund. Få ströva i skogen, bada i sjöar och ha det gott! Helst skulle vi bara vilja stanna kvar ända till den 10 september då hon flyger hem för att ta hand om henne och skämma bort henne hela tiden fram till dess. Men det går ju inte. Vi måste hem till våra liv i Sverige också... Tyvärr, för det kommer att göra så ont att lämna henne. Och Rocky också för den delen. Men har blir ju kvar på Slow Down. Yut, trädgårsmästaren, och hans familj bor här nu i en bungalow. Så de och alla andra, på bilden hans dotter Song, kan ju ta hand om Rocky sen då vi åker.Russin fick i alla fall hälsat runt på folk och hundar i sin kommande nya miljö, vilket vi tror är bra att göra lite då och då från och med nu. En thailändare som var där kommer att ta hand om Russin. Han är buddist och snäll mot hundar. Han kommer att gå ut med Russin två gånger om dagen. Då i koppel tillsammans med en annan hund som heter Harry som som var i Russins ålder. Harry kommer att bo bredvid Russin, i cellen bredvid helt enkelt.
Medan vi var där höll sig Russin nära, nära, nära mig hela, hela tiden.
Hon fick sin spruta och det gick bra. Jag höll henne och klappade och pratade med henne. Den gjorde rätt ont, men det gick bra. Så nu har hon fått en spruta som skyddar henne mot mask utvändes, invändes, mask i hjärtat också samt mot fästingar. Det känns bra. När vi kom tillbaka med bilen till Time-for Lime, hos Junie, sprang hon hem (vi bor ju bredvid) HUR snabbt som helst. Hon var så glad att få träffa Pierre och Rocky och visste inte till sig av lycka över att få vara hemma igen. Sedan sov hon flera timmar i sovrummet med AC. Helt slut. Efter att ha sett hur hon kommer att bo sen så har hon det fantastiskt bra! Kanske kommer hon att vara lite mindre kaxig efter den här upplevelsen. Men visst, hon kommer säkert att få det helt ok hos kliniken sedan också. Dem vet ju hur man tar hand om hundar och är supersnälla där.
