fredag 9 april 2010

Jack, Johanna och My åker

Idag åker Jack, Johanna och My till Phuket där det blir storshopping. Vi har träffat dem en del här nere. Johanna är sjuksköterska och det känns tryggt att vara med henne:-) Många mysiga stunder har det blivit tillsammans. De brukar resa till Thailand under några månader varje år. Det är intressant att höra dem berätta om den thailändska kulturen som de kan rätt bra. Efter Phuket bär det av vidare hem till Helsingborg. Det har varit mysigt att lära känna er!



Jack tävlade förut i fitness. Hur han såg ut då kan ni kolla in här. jackronnovius.mooo.com.

Här har han varit flitig elev för att lära sig Thailändska och vi har fått många bra små lektioner av honom... Han kan prata rätt bra. Men jag vet inte hur mycket som har fastnat av allt du har försökt att lära oss Jack... Au = vill ha. Har vi lärt oss. Sedan att ett ord kan betyda 5 olika saker beroende på hur man väljer att betona det låter svårt. Häst och hund är samma sak men betonas på olika sätt. Så det gäller att säga orden på rätt sätt, annars blir det ju lätt väldigt fel.


Tack så mycket för att ni kom hit och bjöd på mat här om dagen! Hoppas att vi syns i Sverige sen någon gång. Kram på er alla tre och hoppas att ni får en härlig hemresa. Hälsa Sverige. Kram från oss. Jenny & Pierre.

Russin & Bianca

Det går bra med Russin. Hon är en fin liten hund som får mycket kärlek! Här om dagen var vi ute en sväng med några vänner och åt middag på stranden. Russin var ute och sprang då vi gick så vi ställde upp dörren lite så att hon kunde komma in när hon ville i huset. Då vi kom hem låg hon och väntade på oss i sovrummet och hade ätit upp slutet på Pierres bok som han håller på och läser. Det låg söndertuggat papper i hela sovrummet:-) Hon gillar att tugga på saker. Som ett barn som får tänder. Så nu har vi köpt tugggrejer till henne som vi hittade i en affär här bredvid. Kanske kommer hon då att låta kuddarna, listerna, böckerna, toapappret och träden vara ifred...

Vem kan låta bli att inte bli charmad av henne? Hon sover på golvet inne i vårt sovrum varje natt, vaknar då tuppen gal runt 5.30 tiden och vill ut och kissa. Kommer sedan in igen och sover vidare en stund. Hon är en väldigt självgående liten hund. Vi ger henne frukost, lunch och middag. Och det är väldigt mysigt att bli kompis med henne.

Bianca är en annan hund som finns här på Slow Down. Världens snällaste hund? Russin fullkomligt avgudar henne. Klok, tålmodig men tyvärr sjuk. Hon är oerhört mager och har diarré. Mask i magen enligt veterinären och vi fick i uppgift att ge henne mat och medicin. Så det har vi gjort nu sedan vi kom hit och vi håller alla tummar i världen på att det har hjälpt och att hon är på bättringsväg. Men hon får hålla sig utanför huset annars får man gå och torka diarré hela dagarna. Och det är ju inte så kul.

Annars klarar dem sig själva, hundarna. Leker på stranden, jagar krabbor och äter grodor på gräsmattan utanför huset. Springer omkring utan koppel och håller sig inom sitt revir som är här och på stranden. Det finns även en Slow Down hund som heter Rocky. Han är också supergo. Men det räcker med två hundar här som viftar på svansen när vi kommer och vill ha kärlek och mat. Rocky har Slow Down hand om.

Tyvärr har vår kamera försvunnit. Kanske kommer den fram snart. Men just nu kan jag inte ta några bilder. Återkommer med det!

Annars mår vi bara fint. Igår var det volleyboll turnering hela dagen på stranden. Livet är gott och vi njuter av varandra, livet, hundarna, vårt nya härliga boende och nyfunna vänner. Men visst saknar vi er där hemma också. Önskar att ni var här med oss allihop!

Sorgens slöja

Det händer så mycket i hjärtat när man ser någon gå bort så oförklarligt. Och ändå känner vi inte den kvinna som avled. Men det känns ändå. Mannen som miste sin fru heter Marcus och dottern som är 13 månader heter Ida. Deras liv rullar på och livet går sin gilla gång här på Slow Down som nu är vårt nya hem några månader. Men sorgen hänger i luften. Det blir så påtagligt och tydligt för alla hur skört livet är. En liten myggas bett som resulterar i att en kvinna mister livet. Det känns i hjärtat, ingen är oberörd.

Mia och Erik är fantastiska och ställer upp med allt de har. Agneta likaså. Alla har nu läst på om vad Denguefeber är, hur myggorna ser ut, hur de smittar, när de smittar etc. Alla är nu välinformerade om riskerna och om hur myggorna som kan sprida Dengue ser ut. http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/denguefeber/Alla här vaktar nu noga vad som sätter sig på kroppen, använder myggmedel och försöker samtidigt bara vara som tidigare, avslappnad. Hur lätt är det? Men vi försöker.

Enligt Agneta är det många som kan få Dengue feber men de flesta behöver inte ens åka till sjukhuset utan klarar sig alldeles utmärkt ändå. Det känns ju i alla fall som en tröst.

Imorgon kommer Marcus frus bror med fru hit. Kanske tillåter sig Marcus då att släppa in sorgen, vi får se. Än så länge har han inte gjort det. Hans frus kropp är nu på obduktion i Krabi och planerar att skickas hem enligt konstens alla regler på måndag. Då åker troligtvis även Marcus och dottern Ida tillbaka till Tyskland.