I morse vaknade vi av att regnet fullkomligt öste ner och det smattrade mysigt på taket. Det är verkligen skönt med lite regn då och då! Pierre tog ändå ett morgondopp och räddade en krabba från att dö i poolen. Självklart kollade Rocky och Russin nyfiket på. Men krabban dog tyvärr...Det kommer inte vara helt lätt att lämna de fantastiska hundarna som vi blivit så goda vänner med. Jag började packa igår. Har en hemskt massa övervikt så jag får väl skicka hem mina tegelstenar till psykologiböcker på posten.
Då jag packade la sig Russin bredvid mig och tittade på mig med stora anklagande ögon. Sedan började hon skälla på mig. Så där kort och lite surt som hon skäller då hon är lite avundsjuk på Rocky, om man klappar honom istället för Russin. Eller då Rocky är i sovrummet och hon vill in och tycker att det är för jäkligt att han ligger där och mår gott och inte hon. Det skallet skar som knivar i mitt varma hjärta just då. Det gör ont att lämna Russin, helt klart. Och jag tror att hon känner på sig att jag ska åka. Kanske såg det ut så när Heidi & Håkan packade och försvann.Men vi vet nu att hon får det bra även då vi har åkt. Som tur är har vi hittat Alex som jobbar på Lanta Divers året om. Han flyttade hit till ön i januari och bor här nu. Han kunde mycket väl tänka sig att ta hand om Russin och Rocky och bo i Håkan & Heidis hus. Och han är här året runt. Tjohoo! Det betyder att Russin inte behöver vara på kliniken alls. Vilken lycka!
Tur att vi får träffa Russin i Sverige sen igen! Vi kommer och hälsar på i Stockholm då hon har kommit hem Heidi och Håkan. Hoppas ok? Bara så att ni vet... Och Rocky hoppas vi att vi får tillfälle att träffa på Slow Down igen, många gånger!Men Rocky och Russin kommer nog sakna varandra, de är nämligen verkligen riktiga bästisar nu för tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar