
Och vi spelar nästan varje dag. Vi är jag, Pierre, Mia, Erik, Svante, Camilla, Lisa, Ken, Maria, Erik mfl. Agneta är med ibland också samt lite andra personer som råkar ha vägarna förbi. Olika personer varje dag. Svante och Camillas son Emil brukar också vara med då han inte är i skolan.


Tillsammans gjorde jag och Pierre slut på 6 liter vatten och 4 fruktdrinkar under 4 timmars spel. Men det behövdes. Även om man har minimalt med kläder på sig bara svetten rinner för fullt. Allas barn var med på plats. De som inte spelade volleyboll kollade på film, spelade dataspel, läste Kalle Anka, lekte detektiver och en massa annat för att underhålla sig under de timmar turneringen pågick.
Sedan gick jag hem och la mig tillsammans med Russin i AC rummet och somnade. Senare på kvällen blev det en fantastisk solnedgång här vid Slow Down, papayasallad med kyckling till middag. Jag kom just hem efter ett glas vin hos våra trevliga grannar i huset bredvid. De hade köpt en massa roliga exotiska frukter som vi just har avnjutit.
Pierre är på herrmiddag ikväll. Ett gäng killar som ska gå till The Frog (lite roligt att det finns en Grodan här också, precis som i Sthlm). Det är en svensk kock och gourmetmat. Supergott,. var där en dag för inte så länge sedan. Idag hade de halva priset på all mat och dryck. Så killarna passade på att gå dit och lyxa till sig lite. Sedan blir det nog lite biljard, någon fotbollsmatch på TV och lite dart kanske. Ja ni vet, sånt där som killar gör.
Jag och Russin är hemma och har det lugnt och skönt.
Hm, just när jag skrivit dessa rader kom våra grannar inrusade helt chockade och ville ha hjälp. Deras dotter hade fått en panikattack över ett tragiskt och chockande samtal hemifrån. Det visade sig att deras kära hund hemma hade blivit attackerad och sliten i stycken av en kamphund. Hans liv gick inte att rädda och de hade hastigt fått avliva hunden. Hela familjen är nu chockade och sprang storgråtande in till mig och bad om hjälp. Dottern i familjen hade fått ett allvarligt ångestanfall och chock över beskedet. Nu mår hon bättre. Agneta, Mia och jag var där och tröstade. Jag kunde inte göra mer än att trösta, men en famn att få gråta ut i hjälpte i alla fall lite. Nu har de lugnat sig och försöker smälta det ofattbara dramat. Oj, vad det händer grejer här på Slow Down. Nu håller vi alla tummarna på att allt lugnar ner sig. Kram på alla som läser! Var rädda om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar