onsdag 21 april 2010

Här är Bianca

Våra dagliga rutiner med medicinering morgon och kväll verkar hjälpa. Så otroooligt härligt! Nu ser Bianca betydligt friskare och piggare ut. Och hon äter som en häst. Här är några bilder som Heidi skickade ner till oss då hon var helt frisk så kan ni se hur hon ser ut. Fick också då reda på att hon är 2 år. Nu är hon betydligt magrare men annars kan ni se hur fin hon är här. Idag får hon sin sista tablett. Igår gick Pierre och handlade kyckling och så lagade vi hundmat. Pierre kokade ris och sedan wokade vi upp smarriga kycklingbitar och ägg. En go och nyttig blandning som både Bianca och Russin gillar. 37 graders värme och wokpanna
blev rätt varmt.



Men vi klagar inte. Vi får all mat serverad och har inte lagat mat en enda gång sedan vi kom hit. Förutom våfflor och mat till hundarna då:-) Och så har vi kokat ägg, till oss själva då vi nu för det mesta äter frukost "hemma" i huset.

Russin mår fortsatt superbra. Hon vill gärna hoppa upp i vår säng då vi sover, men där går gränsen. Vi har satt upp myggnät runt våran säng nu också så det blir lätt lite trassligt att ha en gläfsande hund i nätet.

Russin följer med oss överallt dit vi går. Så nu får vi smita iväg då hon inte ser henne om vi ska lämna huset utan henne. När vi kommer hem igen blir hon så glad att hon inte vet vart hon ska ta vägen. Slickar oss på händerna och snurrar runt och gläfser. Hon är faktiskt otrooligt söt. Tror att vi håller på och bli lite kära i henne...

Bianca håller sig med byggarbetarna och vi går ner och matar henne på plats hos dem varje dag. (ca 100 meter från där vi bor) För vissa muslimer, som vissa är här på ön, är det säkert helt oförklarligt hur vi som västerlänningar kommer ner dit varje dag med solglasögon och små "finkläder" och gullar med en hund. För dem är hundar orena. Och där kommer vi och ger henne dyr finmat. En dag när jag kom ner frågade dem glatt ifall jag ville smaka på deras mat, och sträckte fram en stor tallrik med stekta kackerlackor. Jag log och sa snällt, nej tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar