fredag 8 april 2011

Vipassana meditation med munken

Just nu kliver jag upp kl 4.15 varje morgon, tar på mig vita kläder, myggmedel och sätter mig på moppen. Kliar sömnen ur ögonen och åker och möter upp Michelle i den kolsvarta natten. I början var det läskigt att vara uppe "mitt i natten".

Det är ju en massa nattliga läten. Tupparna galer, grodorna kväker och syrsorna spelar för fullt. Och det är något särskilt med natten. Men nu har jag vant mig och det känns mest bara fridfullt.

Idag var jag hos Munken för 8:e morgonen på raken. Jag var ju även där några dagar tidigare på säsongen, så det börjar kännas bekant att åka dit nu. Det är lärorikt!

Jag och Michelle åker tillsammans till templet som ligger ca 15 min körväg ifrån där vi bor, och vi bor i stort sätt bredvid varandra.

Koh Lanta har vaknat litegrann kl 4.30. Det serveras frukost på vissa restauranger för thailändarna. Men man möter även många nattsuddare som ännu inte hunnit hem efter nattens festande eller som tom fortfarande står och hänger vid biljardbordet och i barerna. Eller vinglandes hem på gatan... Så det är verkligen kontraster. Vissa dagar är det bara lugnt.

7 Eleven finns här på många ställen och det är ständigt öppet och där är det också även ständigt folk som går in och ut och som hänger utanför. Men det är oftast ett mycket vänligt klimat här.
En morgon låg det en överkörd hund mitt på vägen. Fruktansvärt hemskt. Men det är ju lite så här. Det är så många hundar som är vilda och springer omkring överallt.

Väl framme väntar munken varje morgon på sina "elever", dvs oss, i sina organga munkkläder. Han sitter på en upphöjd scen inne i templet i lotusställning, mediterande med levande ljus och tända rökelser.

Jag går ödmjukt tyst in tar varsin liten fyrkantig grå matta och sätter oss nedanför honom på marmorgolvet. Munken påbörjar därefter en morgon chantra (bön). Tänder rökelser och ber. Både på thailändska och på engelska. Hänger med i seremonin så gott vi kan:-) Man skickar kärlek till världen, tänker gott om alla. Och därefter skickar man kärlek till sig själv.

Vad är då Vipassana? "Vipassana, which means to see things as they really are, is one of India's most ancient techniques of meditation. It was rediscovered by Gotama Buddha more than 2500 years ago and was taught by him as a universal remedy for universal ills" Läs mer här.

Munken är ca 60 år och ser verkligen ut som en munk. I alla fall i min föreställningsvärld. Rakat huvud, inga tänder i ovankäken men några tänder nertill. Och han ler mycket och har snälla snälla ögon. Lite gråa. Som en klok synsk man som ser saker. Vilket han gärna berättar att han gör också. Han berättar att han ser andevärlden klart och tydligt och att har blivit träffad av blixten två gånger. I högra axeln. Men att han överlevt varje gång.

En gång berättade han att han blev anfallen av en ond ande som anföll honom mitt emellan ögonen och att han höll på att dö, ligga på sjukhus flera dagar, men han tydligen överlevde det också. Och jag lyssnar och tänker. Hm, interesting point of view. Vissa saker tar jag till mig. Vissa saker är jag otroligt skeptiskt emot. Men vad vet jag?

Han pratar vidare om vad Vipassana och om vad Buddismen står för. Om reinkarnation och om att allt ständigt är föränderligt. Att vi ska lära oss av naturen. Att vi ska ha ambitionen om att göra gott varje dag då man tillslut kan uppnå nirvana. Vad som är rätt eller fel, sant eller falskt, är ju helt upp till varje enskild individ att välja.

Han berättar mycket saker. Att vi ska lära oss att se djupt in i oss själva och lära oss av att observera oss själva i både "body & mind". Jag tycker att det är intressant att ta del av tankar och kulturen här eftersom jag är så nyfiken på hur olika människor ser på livet. Och för att förstå mig på hur de tänker. Och framför allt, att lära mig att förstå mig själv ännu bättre.

Munken har även tonen av ett stort djupt allvar och diciplin då han lär oss hur detta går till.

Och han lär oss Vipassana meditation. Det är ju mest därför vi är där. Walking meditation och sitting meditation. Först gör vi gående Vipassana meditation. Allt är uppbyggt kring strikta rörelser. Det finns 6 steg i den gående meditationen. Vi går 3 av dessa stegen i 4 meter x 2 repetitioner av varje steg. Det tar ca 40 min.

Därefter gör vi sittande vipassana meditation i 40 minuter till. Totalt är vi där i 2 timmar. Allt går ooooerhööööört låååångsamt. Först var vi tre personer men Helle har nu åkt hem till Göteborg. Så nu är det bara jag och Michelle där. Jag är glad att jag har gjort Mindfulness meditation varje dag i 4 månder nu. För i och med den erfarenheten känns just det här helt ok. Att jag har lite kunskap och övningar i mig sedan tidigare är bra.

Det tar en stund innan man är inne i det. Men när man väl är närvarande i meditations träningen, med fokus på sin inre energi, body & mind som han pratar mycket om, sin andning och tar varje ögonblick för ögonblick, är det ibland helt ljuvligt, lyckligt och lugnt och skönt. Känns som att man bara kan vara där hela livet. Att man inte behöver någonting annat.

Men i nästa stund kan det kännas fruktansvärt jobbigt och man vill bara gå därifrån. En klaustrofobisk känsla, fångad i strikta övningar som man bara ÄR i utan att var på väg någon annanstans. Det är verkligen övning i tålamod och koncentration. Och man jobbar ständigt mycket med sig själv, sitt inre och alla känslor som man har inom sig.

Jag har tex. haft god lust att nita munken några gånger, för att det har känts så jobbigt att bara sitta där och sitta där och sitta där och sitta där och sitta där.... Självklart har jag inte gjort det:-) Man sitter i acceptans med det som dyker upp inombords, vad det än är, och med fokus på sin naturliga andning i magen. Precis som den träning jag gjort tidigare inom Mindfulness. Just i dessa övningar koncentrerar man sig på andningen i magen.

Rising, falling, rising, falling... säger vår lärare munken och menar att man ska följa sin andning gång på gång. Om och om igen. Och när tankarna svävar iväg ska man gång på gång bara koncentrera sig på magen igen. Ögonblick för ögonblick för ögonblick för ögonblick. I djup koncentration. Detta är väldigt likt Mindfulness vilket ju härstammar ifrån Vipassana meditation.

Självdiciplin får jag öva på här. Och det är fantastiskt både jobbigt men också intressant och nyttigt. Jag känner att det händer mycket saker inombords, att jag blir lugnare och mer harmonisk när känslor av tillfällig eller ihållande sorg och ilska klingar av. Men även känslor av glädje och tacksamhet. Det är oerhört intressant och se vad man har inom sig och att få vara med om det här. Att utveckla detta just här känns självklart både exotiskt och fantastiskt. Att få lära sig av ursprunget, av kärnan av munken. Här på Koh Lanta är det en engelsktalande munk vilket kanske kan vara svårt att hitta överallt. Jag känner stor tacksamhet för att jag får vara med om detta. Jag vill verkligen lära mig mer och mer. Även om det är jobbigt.

För att orka med att gå upp kl 4.15 tio dagar i sträck går jag och lägger mig vid 21 tiden varje dag. Solen går ner 18.40Men det är det värt. Detta är ju bara 10 dagar av mitt liv, just nu. Och jag lär mig massor!

Pierre får kvällarna för sig själv. Igår var han ute en sväng och träffade Hesam. En kille som har jobbat för Pierre och som har varit här på ett bröllop.


Varför jag gör det här?
Ja, det kan man undra. Mitt svar just nu är att det känns berikande. Och det ju inte är överallt man har tillfälle att få möjlighet att träffa en Vipassana meditations munk som pratar engelska och som vill lära ut detta.

Ska se om jag kan ta med mig kameran någon dag och ta några bilder i templet. Vet inte riktigt hur munken ställer sig till det. Men man kan ju alltid fråga.

Jag har tre dagar kvar nu. Skam den som ger sig! Jag SKA fixa detta hela vägen in i mål. Sen ska jag fira med en öl:-)

1 kommentar:

  1. Hej!

    Jag ska till Koh Lanta och är superintresserad av att göra en 10-dagars vipassana och undrar var ni gjorde eran och hur ni hittade dit. Jag vill gärna göra det ordentligt med total tystnad och bo på stället där man gör vipassanan. Vad jag förstår så bodde ni inte vid templet och hade därför inte tystnaden som en grej av kursen va?

    Ursäkt alla frågor men jag vill verkligen hitta ett bra, genuint ställe att göra en vipassana på.

    Tack för svar!

    Johanna

    SvaraRadera