Båttur till Koh Lipe

Semester, here we come! Packade och klara mötte vi upp Thomas och Marianne utanför Garden Hill kl 9.00, där vi skulle bli upphämtade då. Vi väntade någon timme på att vår tuk-tuk skulle komma och plocka upp oss. Så kan det vara ibland... Men just denna dag passade det ganska bra kom vi på.

Tog en fika cafét och införskaffade pick-nick på 7 Eleven som ligger precis bredvid. Där finns det mesta...Kom nämligen på att på en båtresa jag och Pierre hade åkt på tidigare hade de bara chips att äta och inget att dricka. Kanske var det samma här? Och eftersom resan skulle ta 6-7 timmar så kanske det var bra att ha med sig både vatten och lite färdmat för att vi skulle överleva och inte svimma på vägen...

Tillslut kom vår transport till piren:-) Och vi packade in oss i båten som förresten var rätt skraltig med "svart rök" från skorsstenen...men den funkade trots allt och avgick i stort sett direkt. De har nog inte så mycket miljöcertifiering här på sina båtar... Hm, kanske bättre att ta speedboat nästa gång, trots allt.

Jag hade varit orolig för att det skulle storma och blåsa och gå höga vågor. Man hör ju så mycket... Men jag lugnade mig rätt snart då det såg ut att bli en fantastiskt härlig dag på havet!
Solen strålade och havet var helt lugnt och fridfullt. Vi tuffade ut från Lanta, söder över, på insidan av Mangroovy träsket.

Kul att träffa Thomas och Marianne igen! Vi hade mycket att prata om och resan gick fort. Söder över mot Koh Ngai, Koh Muk och sedan vidare ett stopp i Dugong.

Här köpte vi färskpressad mangoshakes, lite kycklingspett, några iskalla öl och glass. Fyllde på med mer vatten och klockan hade hunnit att bli tre på eftermiddag innan vi tuffade vidare. Riktigt hett!

Det gick inte att sitta på taket då båten var i hamnen, men väl ute på havet igen var det ok.

Eftersom båten väsnades rätt mycket, då den väl fått upp farten, tröttnade man rätt snabbt på att skrika till varandra.

Så... jag sjönk allt djupare in i min bok "Hundra åringen som hoppade ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson. Allan Karlsson, vilken hjälte! Jag fullkomligt slukade boken och ville inte sluta. Skrattade högt, nästan hela tiden. Om ni har kvar nöjet att läsa den, gör det! Det är en riktigt skön feel-good roman med mycket fantasi och finurligheter både språket och historien.

Och Pierre fick en otroooligt välbehövlig skönhetssömn efter mycket hårt jobb den senaste tiden.

Vi fick regält med sol under dagen. Därför var det rätt skönt då sen eftermiddags solen började komma, den är mjukare.

Och vi närmade oss vårt mål. Åkte förbi många vackra öar på vägen och vattnet var otrooligt vackert på många ställen, särskilt runt öarna där det ju blir så där super turkost, som i resekatalogerna.

Marianne sa det att hennes kollegor i Norge hade undrat ifall det bara var bluff och båg och retuscherade bilder i katalogerna, men nej sa hon, det ser faktiskt ut så. Och det gör det. Det är läckert. Så hon lovade att skicka hem bild till dem och visa hur det såg ut.


Snart framme.

Väl framme på Koh Lipe ankrade båten upp vid en flytande brygga ute i viken på den mest kända stranden, Pattaya Beach.

Därifrån fick vi ta en Longtail båt in till stranden, 50 bht. Va sa en som var med, förut kostade det bara 10 bht. Hm, ja så är det... Stranden var vit som snö. Helt ljuvligt!
Och där mötte oss några kolsvarta hundvalpar. Funderade nästan på att ta med en hem.

Både jag och Pierre blir allt mer sugna på att skaffa hund. Det kommer att bli mysigt.

I alla fall. Väl framme ringde vi till Mountain Resort som vi hade hört låg på andra sidan ön där det skulle vara så vackert att bada. Ja visst, vi var välkomna.

Så vi baxade ut i en Longtail båt igen och åkte denna gången runt Koh Lipe till den södra delen av ön. Skepparen bjöd Thomas på en kall öl. Ingick i dealen. Han var rätt nöjd med det:-) Och när vi kom fram dit kände vi att DÄR var det alldeles alldeles ljuvligt.

Och att vi faktiskt direkt fick en känsla av lyx och att vi skulle trivas mycket bra på just den stranden med det turkosblå vattnet. Såg inte alls så dumt ut nämligen...

Just när vi kom fram var det solnedgång och klockan var runt halvsju. Det hade varit en lång men härlig resdag.