Glad Lucia!

Igår var det Lucia tåg på Slow Down. Alla barnen i Lilla Svenska Skolan sjöng sånger och Slow Down hade fixat Lussekatter och god buffé. Fullt med folk med både barn, föräldrar, lärare och även alla andra från ön som ville få lite lussefirande. Så mysigt! Tyvärr har jag tappat bort mitt minneskort till kameran så det blev inga bilder. Men det var så fint då de stod uppställda i Slow Down båten (som ligger på land) i mörkret med lysande lusselampor. Pepparkaksgubbar, tomtar, lucia, tärnor, stalledrängar. Ja, de var alla på plats. Får se om jag hittar någon fin bild som jag kan få ifrån någon sen. En härlig tradition! Tack Lilla Svenska Skolan för det!

Hoppas att ni där hemma också fick en mysig Lucia!

Storstan, shopping och puls på flera sätt.

Vi tog ledigt några dagar och åkte en båttur på ett glittrande hav till Phuket. Solen sken, vi satt givetvis utomhus i skuggan, hörde vågorna slå, en bok, bara vara tid. Långt ifrån tankar på jobb och fokus på oss. Vi bodde i Patong för att vi ville passa på och shoppa lite, gå på bio och känna lite puls efter lugna dagar på Lanta.

Anledningen att vi åkte dit var att vi bokat ultraljud på Phuket International Hospital. Så på fredagen den 9/12 kl 13.00 var vi på plats. Förmiddagen hade vi tillbringat med en god hotellfrukost, en sväng för att förlänga vårt visum till immigration i Phuket och en sen en tur till Festival, ett stort och fint varuhus. Påminner lite om NK. Här hittar man alla stora och kända varumärken och senaste nytt.

Vi blev mötta i dörren till sjukhuset av en vänlig man med munskydd och sjukhuskläder som undrade vad han kunde stå till tjänst med. Bokat tid sa vi, på Womens Clinic, som det heter där, och blev genast ledsagade till just denna avdelning. Inget pekande med handen där inte. Nej, "follow me" sa han och visade vägen ända fram, höll upp dörren och önskade oss varmt välkomna! Här fick jag sedan skriva in mig.

Inte någon liten mottagning inne i djungeln här inte son man kanske tror om man tänker på sjukhus i Thailand... Nej, det är ett stort och flott sjukhus med den allra senaste tekniken och kompetensen på plats.

Självklart var vi lite nervösa. Vem är inte det? Man vet ju inte vad man hittar därinne... Men allt var bara bra, fantastiskt, magnifikt! Sagolikt att få höra hjärtljud och se två armar och ben i rörelse, ryggraden, huvudet, magen, levern och ett litet pickande hjärta med fyra kammare!

Att få höra "Yes, everyting looks just fine!" var som balsam för själen och en tår klämde vi allt fram både jag och Pierre. Så tacksam för att allt var bra! Och så frågade läkaren om vi ville veta vad det blev för "gender" kön. Och det ville vi gärna! Och det blev.... med 80% säkerhet - en kille. Wow! Vi ska få en son.



Oj, detta behöver vi nog smälta ett tag nu. Vi började med en båtresa hem i lugn och ro sittandes på fördäck och blickandes ut mot havet.

, Bytte båt vid Phi-Phi Island där vi tog en fika innan vi åkte vidare till Lanta. Skönt att komma hem! Vetskapen att han som växer där inne är frisk och mår bra är underbart. Den bästa julklappen vi kunnat få. Det behövs verkligen inget mer.

Hur det var i Patong? Nej det är ingen höjdare faktiskt, förutom bio, klippning, Mc Donald´s, god glass, en spännande matmarknad och shoppingcenter. För mycket prostitution och röj av gamla gubbar med thailändska tjejer i för små kläder från kväll till tidig morgon. Inte "My cup of the" precis... Nästa gång bor vi absolut någon annanstans. Och det blir om en månad. För då har vi fått nästa tid för bebiskollen. Mezzi Morgan Leif Andersson... Hm, inte så dumt tycker Pierre. Vi får väl se vad det blir för en liten krabat som kommer ut, säger jag. Det där med namnfrågan får vi ta lite senare. Kram på er alla som läser!

Sinnen i förändring...

Tänk vad mycket det händer i kroppen då en kvinna blir gravid! För mig har det inneburit att jag nu har ett bättre luktsinne än hundar, tror jag och att jag verkligen kan bli sugen på de mest konstiga saker, nu! Och så mår jag fruktansvärt illa av soplukten som kommer emot mig ibland då jag kör moppe. Det kan ju ligga lite sopor här och var här i Thailand.

Gott med en kall öl i solnedgången? Nej, absolut inte för mig just nu såklart... Och det berättar kroppen för mig också. Jag känner minsta lilla dos av öl om den är 1 km omkring mig och mår då direkt illa. Ex då jag går förbi en bar på stranden, om en halvtom kvarlämnad ölflaska råkar stå någonstans, eller någon som sitter någonstans och tar en öl. Får blixtsnabbt upp minnen från då jag jobbade på XL, en klubb i Göteborg, då jag var runt 20 år. Det luktade alltid "efterfest" där då man kom dit. Gammal öl. Inte gott. Kommer du ihåg Johanna? Senare på kvällen då man jobbat i baren några timmar kände man inte längre lukten. Just nu gör den mig illamående, direkt!

Pommes-frites äter jag i stort sätt aldrig. Men de sista dagarna har jag varit grymt sugen på det! Något kroppen behöver? Förstår dock inte vad det kan vara för bra med det... De sista dagarna har jag också varit sugen på coca-cola och ketchup. Och det brukar jag ju inte vara det heller... Imorgon går jag in i vecka 18.

Pierre mår bara fint! Just nu är han och Tobias och spelar back-gammon. Sitter någonstans vid stranden och lyssnar på vågorna. Jag själv kommer nog att gå och lägga mig snart. Har börjat med tidig meditation och därefter morgonpromenad på stranden på morgonen nu några dagar. En otroligt härlig start på dagen. Att julen börjar närma sig är svårt att förstå, men vi har börjat planera lite och konstaterat att vi ska fira jul hemma hos oss. Bror och svägerska kommer hit med barnen + några andra vänner som vi gärna hänger med rätt ofta!

Ser fram emot all julmat vi nu beställt. Det blir allt man kan tänka sig på julbordet här då. Och det känner jag redan att alla mina sinnen tycker mycket om! Vi kommer även att få alkoholfri glögg att sörpla på. Mums.

Små fjärilar i magen

Igår blev det tydligt att det där jag känner faktiskt är små rörelser ifrån bebisen. Skönt att ha Annika (min svägerska) som vet hur det ska kännas och som jag kan rådfråga. Jag känner nämligen dem, de omtalade små fjärilarna i magen! Inget tydligt än. Men ändå förnimmelser som berättar för oss att det är något där inne som pockar på uppmärksamhet. Något, någon som växer och frodas. Vi kallar honom lilleman. Om vi vet att det är en kille? Nej, inte än. Men det har bara blivit det den heter så länge... Pierre är absolut skengravid! Han räknar dagarna och somnar tidigt med mig på kvällarna och är lika trött som jag har varit. Men nu börjar vi bli lite piggare:-) På bilden är jag i vecka 15. Alltså ca 2 veckor sedan. Magen har växt mer nu och det syns nu tydligare...

Idag berättade Pierre för Lilleman, alltså pratandes med min mage, vilka Sverige kommer att möta i EM. Lottningen inför EM är ju nu klar. Frankrike och England ska Sverige möta bl a. Pierre har ockå kommit på att han kan lära bebisen "heja, heja Sverige" kanske innan han kommer ut... Han tycker att det är fantastiskt för lilleman att "han" kommer ut lagom till EM i Fotboll och Bruce Springsteen konsert i Göteborg. Det kan ju faktiskt inte bli bättre, tycker pappa Pierre...


Självklart har Pierre fixat biljetter till Springsteen för oss. Det tog honom 7 timmar i telefon med Sverige men min man är otroligt envis och ett BIG fan. Att jag går på konsert en månad efter födseln är såklart lite vanskligt. Om det går bra att lämna bort honom/henne några timmar till någon som kanske vill vara barnvakt, får vi se...

Hur som helst. Det blir alltid härlig stämning i stan då det är stora konserter. Så vi kan ju vara med innan konserten om inte annat.

Just nu planerar jag och Pierre en resa till Phuket för ultraljud. Vi ska till "Women´s clinic" på Phuket International Hospital och göra ultraljud den 9/12. Har bokat tid med en engelsktalande läkare. Är ni nyfikna på hur det ser ut kan ni kolla här! http://www.phuketinternationalhospital.com/se (hemsidan finns tom på svenska!)

Efter detta datum kanske vi vet om det är en Lilleman eller Lillamanna. Vad det än blir kommer vi såklart att vara superlyckliga. Nu håller vi först och främst alla tummar i världen för att barnet är friskt och mår gott där inne. Fortsättning följer om en vecka.

Lite om livet på Lanta

Jag har inte skrivit så mycket i bloggen sedan vi kom då det har varit fullt upp med livet på Lanta. Det är ju tredje gången vi är på plats nu och allt känns lite som att "åka till landet". Vi har kommit in i livet här nere rätt snabbt.

Nu har vi varit här lite mer än en och en halv månad. Tiden går otroligt fort. Vi njuter av dagarna. Jag har varit fullt uppbokad med coaching av lärarna på Lilla Svenska Skolan, en man från Norge som varit här i två veckor och som vill skapa sundare levnadsvanor och hitta nya verktyg för att leva mer hälsosamt. Det har också varit folk här på ön som har velat ha karriärscoaching, livsstilscoaching, coaching som egna företagare och lite annat. Jag har även träffat folk som bor på Slow Down och i deras gym med personer som vill komma igång eller utveckla sin träning då jag är där som deras PT.
Jag och Annika har kört igån vattengympa två gånger i veckan. Och jag har även hunnit med att påbörja en kurs i Folkhälsovetenskap på distans i Sverige. Så ja, det har varit fullt upp minst sagt.

Men livet här går ändå i ett skönt tempo! Fåglar som kvittrar, solen som skiner, åska som blixtrar, varmt tropiskt regn som faller. Allt sker på något sätt med energi på den här ön. Coaching har jag oftast på stranden. Många gånger sittandes på stranden eller gående långa promenader i behagligt tempo på stranden. Eller så är jag ju vid poolen på Sai Naam eller inne på gymmet på Slow Down där jag visar olika personer hur de kan lägga upp individuella träningsprogram. Så det är ju en rätt skön miljö att vara i hela dagarna. Det har även blivit en heldel meditation och Mindfulness för både min egen del och som jag lär ut till vissa jag coachar, som har intresse för detta. Det är oerhört skönt att bara stanna upp och bara vara. Och vila. Och läsa bra böcker. Och det gör jag också. Jag planerar in vila för min växande mage och mig själv rätt ofta, så ni behöver inte vara oroliga för detta. Tänker då särskilt på min mamma som är orolig över att jag stressar... Nej, det gör jag inte. Att vara aktiv och stressa är två olika saker ju:-)

Igår var jag och en vän på SPA och fixade fötterna grundligt samt tog en ljuvlig ansiktsbehandling. Så otroligt härligt! Det ska jag unna mig lite oftare, kom jag på.

Äkta kärlek

26 november - 1 årig bröllopsdag! Otroligt vad snabbt ett år går. Förra lördagen var det redan ett år sedan vi gifte oss i snöyran på toppen av Fiskebäckskil.

Det var en helt fantastisk dag! Har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. Det var en helt magiskt dag. Så mycket kärlek i luften att jag inte ens kände mina djupfrysta fingrar och tår mitt i fotograferingen på bryggan i isande kyla. Var så varm inombords och det var som att vi hade en skyddande kärleksbubbla fylld med värme runt oss som gjorde att vi absolut inte frös, trots vindar och snö som yrde runt oss. Och att vi hade vår älskade familj runt omkring oss och fick så många härliga tal riktade till oss från dem, vänner och släkt kändes som vacker rosa bomull för själen.


Det bästa av allt är att vi lever lite i den där kärleksbubblan fortfarande, efter 6 år tillsammans. Det är rätt bra jobbat tycker jag. Äkta, ren, rolig, glad och omtänksam varm kärlek. Tack min prins för att jag får uppleva det med dig!

Osynligt men ändå så kännbart att det nästan gör ont ibland. Det är så fantastiskt vackert. Och jag är bara så otroligt lycklig över att få känna den känslan. Om och om igen. Och att få skratta med varandra, åt varandra, åt oss själva... Självklart drömde vi oss lite tillbaka till den där dagen i Fiskebäckskil förra lördagen. Vi firade med en dag tillsammans där vi unnade oss att bara ta en timma i taget och göra precis det vi kände för. En lyx! Tack, tack, tack!

Det blev promenad på stranden, dopp i det skimrande varma havet, promenad på stranden, dopp i de turkosblåa glittrande vågorna, promenad på stranden, ett dopp...
Ja, så där höll vi på några timmar. Sen blev det glass, lunch, somna lite i skuggan och därefter massage på stranden där man ligger och lyssnar på vågorna och fåglar som kvittrar.


Kvällen åkte vi till Pimalai som är ett 5-stjärnigt lyxhotell. Ofantlig lyx tyckte vi att var värda just denna dag! Vi åkte golfbil upp till toppen ifrån receptionen till restaurangen. När man kommer upp där är det en helt vidunderlig utsikt över Kantiang Beach. Så vackert med det turkosblå havet, stranden, båtar och djungel! Där åt vi en helt fantastisk måltid.

En otroligt härlig dag helt enkelt. Och lite varmare än hemma för ett år sedan... Vi har ju aldrig firat någon bröllopsdag innan så vi vet ju inte riktigt vad man gör. Men vi sa att just denna dag kommer nog faktiskt att vara rätt svår att slå...

Glada leenden

Det är verkligen underbart här! Man får tillbaka det man ger ut, säger folk som studerat hur vi människor funkar. Ler man, får man leenden tillbaka. Ser man arg ut är det inte så många som blir så sugna på att prata med en. Ser man nervös ut blir folk lätt lite obekväma i ditt sällskap. Ser man trygg ut känner sig folk sig däremot trygga med ens närvaro osv.

Och just det tycker jag är så fantastiskt här på Koh Lanta. Leenden överallt! Stora härliga och hjärtliga leenden. Vart du än går. Vem du än möter. Vänlighet och en ödmjukhet i närvaron som man inte annat kan bli glad av. Luras dem? Är falska? Kanske det. Man kan ju välja att se det på det sättet om man vill. Jag väljer att tänka att de faktiskt ler och skrattar glatt på riktigt. Vilket humör man än vaknat på blir man glad. Och vi blir glada redan vid frukostbordet. Förutom att vi vaknar och konstaterar att "jo, vi är faktiskt gravida" och tittar på magen som växer! så får vi glada gubbar på frukostbrödet.

Första rosten jag har mött som rostar symboler med bl. a glada gubbar. Typiskt thailändare på något vis! Något att ta hem till Sverige kanske?