Champagne & en känsla av tacksamhet

Här om dagen blev jag och Pierre helt plötsligt bjudna på middag med champagne och lobster vid stranden i solnedgången på Slow Down.

Det var Hasse som bjöd flott och hade köpt med sig champagne ända från Köpenhamn på vägen hit. Anledningen var nämligen att Jocke älskar champagne och är en riktig vin- & champagne kännare efter alla år på Lammet och Grisen. Jocke var 16 år då han började med vinprovningar, så han har smakat en del goda drycker.... Och vi fick lära oss massor om Champagne under kvällen. Tack Jocke!

Att vi fick äran att dela denna fantastiska middag och kväll med gormetmat, dryck och trevligt sällskap är vi mycket tacksamma för. Tack Hasse!

Hasse hade ordnat med superstora humrar eller lobster rättare sagt, som ju då är ännu lite större och utan klor, som Noi tillagat på Thailändskt vis med ost och lite starka kryddor. Självklart var de fångade och inhandlade här på Koh Lanta. Det var gudomligt gott! Vi njöt ända ner i lilltåna.








Förutom att Hasse och Jocke tidigare under dagen vann över mig och Pierre i volleyboll... (Har aldrig sett så duktiga volleybollspelare någonsin :-) Grattis!) .. så passade vi på att fira att Slow Down finns. Tänk, det skänker så mycket glädje till så många människor.

Det är verkligen härligt att Agneta & Hasse och alla andra som hjälper till att bygga och utveckla Slow Down engagerat sig i detta och verkligen lever livet hela vägen ut. Det tackar vi för! Annars hade vi inte kunnat vara här och njuta.

Och så firade vi också att jag har fått möjlighet att komma tillbaka och jobba med lifecoaching och friskvård här i paradiset om jag vill. Kommer att berätta allt om detta mer lite senare. Vi får se var det landar först. Men det finns lika många härliga möjligheter just nu som vackra snäckor och stenar på stranden. Det känns levande och inspirerande!

Livet är fullt av möjligheter om man bara vidgar vyerna lite och tänker positivt. Och vi känner oss just nu oerhört tacksamma för att livet är som det är och att vi får möjlighet att uppleva alla dessa gyllene stunder och äventyr.

Tack för att jag har lärt mig att njuta av livet av er min kära mor och far. Ni är fantastiska!

När jag ändå är igång vill jag också passa på och tacka Håkan och Heidi för att vi får bo här i ert hus och ta hand om Russin.






Och Ina och Felix för en supermysig kväll igår och för att vi fick vara med och dela din födelsedag Ina med en mysig middag på Crown Lanta. (Det var andra gången jag hade på mig byxor här och det var verkligen varmt!)


De har en egen liten strand där. Just nu rullar stora jättelika vågor in. Supermysigt!

Regn & rusk

Nu när den ljuva sommaren har kommit till Sverige har lågsäsongen med åska, regn och rusk kommit till Thailand. Det har inte varit så farligt hittills. Några åskväder och tropiska skurar. Men idag kändes det som att det vände. Det känns som en väldigt varm höst här. Nästan helt grått, blåsigt och regnet har vräkt ner i omgångar. Och då menar jag verkligen VRÄKT ner. Tropiskt regn är som ni kanske redan upplevt som en vägg av regn med endast några små små små luftbubblor mellan dropparna.



Men vi tog en strandpromenad i förmiddags. Då var det uppehåll. Fantastiskt häftiga vågor rullade in i bukten och på stranden Klong Dao Beach. Det ligger fullt av vrakved blandat med
kokosnötter, vackra snäckor, stenar, plastpåsar, musslor, erimit kräftor, flaskor och döda fiskar som spolats upp på stranden. Vi hittade en ca 40 cm stor papegojfisk, en ca 20 cm hel bläckfisk, flera blåsfiskar i varierade storlek med minimunnar och kroppen fulla med taggar, några olika ålar, ett skelett av en vit orm (den ville gärna Russin ta hem...) och några mindre exotiska fiskar av okänd etikett.

Vi fick sällskap av strandens hundkung, kallad Bamse. Det var bra. Då vågar nämligen inga hundar anfalla oss. Och det var några olika hundgäng som kom emot oss på stranden då vi gick där, så då kändes tryggt att ha Bamse vid sin sida, eller IQ som en Thailändare sa att han hette egentligen. Han är stor och ser verkligen farlig ut men är helt enkelt en super snäll hund som gärna slänger sig i knät på en och vill bli klappad om man sitter på stranden. Och då klappar man snällt, livrädd...

Eftersom regnet verkar hålla i sig ett tag har vi nu tagit ner all plast runt omkring huset så känns lite som att bo i ett lyxigt tält. Men det är mysigt när det regnar. Att ligga hemma och kura, läsa böcker, blogga och bara vara. Har fått låna Svante och Camillas ena kamera, de åkte ju hem idag. Så nu kan vi ta bilder igen. Och filma lite. Vi fick en Kalles kaviar av dem då de åkte hem. Vilken skatt!

Här är ett klipp med Russin på stranden.



Ja, i kväll blir det middag på Tavern med Jocke och Hasse (som äger Slow Down och kom ner idag) och så blir det såklart tennis. Tänk om han slår Nadal idag. Vilken skräll... Heja, heja Söderling!

Grattis Söderling

Robin Söderling vann ju igår efter en rysarmatch och är åter i final i franska öppna, andra året i rad, i Roland Garosse. Imorgon spelar han final mot Nadal. Ska bli kul att se! Pierre har spelat endel tennis det sista. Kanske inspirerad av turneringen?

Självklart kollade vi på matchen även här i Thailand. Vi åkte till en bar, Shooters vid Long Beach, där de har storbildsskärm och där de visade matchen. Killen som har baren är svensk och bor här året runt. Simon var med såklart. (På bilden, en annan dag på havet)

Vi spelade biljard hela kvällen också. Man skriver upp sig på en lista och spelar i tur och ordning. Pierre vann allt hela tiden, totalt oslagbar efter 10 matcher, sen gick vi hem. Otroligt. Han vinner allt just nu. Både biljard och tennis. Maja (på bild, bilden är tagen av Erik) & jag spelade ihop, sedan spelade hon med en thailändare. Det var hennes tredje gång som hon spelade biljard. Och hon var grym.


Jocke, vår nya granne här på Slow Down var också med. Tyvärr har jag ingen bild på honom. Men han driver Lammet och Grisen restaurangerna hemma i Sälen och på Öland så ni kanske har sett honom där... Tips är att boka platser i tid om ni vill gå dit och äta. Man kan inte göra som Svante. Tro att man kan glida in där bara då det börjar kurra i magen efter afterskin. Nej, det ska bokas flera veckor innan. Kul, tycker Jocke som var med och startade restaurangerna och har framgångsrikt drivit dem. Svante tycker att det var mindre kul då:-) Jocke köpte hus här på Slow Down för några år sedan och tillbringar några månader per år här i paradiset. En generös, trevlig, rolig och grymt trevlig person att umgås med. Kul!

Självklart var även Svante (eller fixar-Svante som han kallas här), Camilla (som varit sjuk men som nu är på bättringsväg), Simon (thaiboxningskillen), Emil (på bilden), Maja och så våra andra nya grannar Alex (som jobbar som dykinstruktör på Lanta Divers) och hans syster med barn som är och hälsar på från Sverige (Elisabeth, Elna och Lisa) också med.


Jag firade att jag hade lämnat in min sista tenta just igår! Tjohoo, äntligen är jag ledig.

Det känns så otroligt skönt att vara klar med den här kursen som har varit rätt svår men oerhört berikande. Jag har verkligen lärt mig massor av nya kunskaper i beteendevetenskap, motivation, ledarskap och psykologi. Så det har helt klart varit värt slitet!

Innan Söderlings match var vi och spelade volleyboll en sväng också. Varken jag eller Pierre tröttnar på det. Jocke höll på att inte komma upp ur sängen idag efter gårdagens volleyboll. Och ändå är han rätt vältränad... Men man använder ju muskler man kanske inte är van vid om man inte brukar spela. Och han hade inte spelat på 15 år.




Ikväll är Camilla och Svante med barnens sista kväll här på Lanta. Sedan bär det efter 10 månader här tillbaka hem till Sverige, Göteborg, Skintebo. Så vi ska äta middag tillsammans nere vid Klong Nin på deras favoritställe som har en massa snäckor hängande i taket. Kommer inte på namnet på restaurangen just nu, men det är trevligt. Vi kommer att sakna dem här. Tur att vi bor i samma stad hemma i Sverige! Kram på er. Ni har verkligen berikat vår vistelse här på Lanta.

Lite om pois & fireshows

För några veckor sedan var vi ett gäng på ca 15 pers som var och åt på en restaurang som heter Miami på stranden Klong Nin. Ett supermysigt ställe med god mat och avslappnad thaistämning. Här Svante och Mia. Miami var faktiskt det första stället jag och Pierre blev riktigt kära i. En superskön miljö, inredning och stämning!

Självklart sitter man och äter precis på stranden med sanden mellan tårna och varma vindar. Det enda man hör är vågorna och lite skön bakgrundsmusik.

Efter middagen bjöds det på fireshow. Fireshow är ju väldigt vanligt här, särskilt under högsäsong då det hålls många fires. Och det finns riktigt duktiga människor här på Lanta som håller riktigt coola shower.




Pass, den välkända indianen här på Lanta är självklart en av de bästa. Han är klädd som en Indian, ser ut som en indian och har en bar som heter The Indian. Alla barn på ön älskar honom och är ofta där och hälsar på. Och han är fantastiskt duktig! Men sen finns det även andra. De som vet säger att en kille på Miami vid Klong Nin är bäst på ön. Och han var grym! Honom ser ni bilden här.

Till kvällens ära körde även Emil, 12 år och Felix (ca 8 år) fireshows. De har varit här på ön många månader och övat, övat och övat. Först börjar man givetvis utan eld. Med pois utan eld. Och barnen kan gå till Pass bar och göra sina helt egna Pois. Då får de välja vilka band de ska ha i sina. Och sedan står de och övar, övar och övar för att det tycker att det är så kul.

Både Emil och Felix har övat så mycket att de har övergått till att göra show med eld. Och det fick dem göra denna kväll på Klong Nin. Vi satt givetvis och tittade på och fascinerades över hur duktiga dem är!
Sixten satt i mitt knä.

Så... Axel & Zackarias. Vi köper med oss Pois till er, så kan Emil kanske lära er hur man gör sen. Han bor ju i Skintebo. Kram på er!

Sista månaden

Dagarna har rullat på och vi har jobbat och pluggat mycket den sista tiden. Därför har jag inte skrivit så mycket. Jag är inne på min sista tentavecka. En tenta som ska lämnas in imorgon och som känns superjobbig.

Men sedan kan jag bara vara och snart helt och hållet börja planera för mitt eget företagande istället. Det är mycket att tänka på inför framtidsplaner och att få ihop livet som vi önskar ha det framöver.


Ska hem till Sverige och landa snart, det ska bli skönt tycker vi båda. Kanske skjuter vi på vår hemkomst till efter midsommar istället. Det skulle kännas skönt att få landa i sin egen lägenhet nämligen då man kommer hem efter fem månaders resa. Samtidigt vill vi ju träffa alla på midsommar... Åh andra sidan kan man ju träffas efter midsommar också och då i lite lugnare tempo... Det är lite kluvet. Vi får se hur vi gör.

Då man pluggar och ska starta eget är det oerhört mycket att tänka på där hemma. Därför har jag varit i kontakt med både försäkringskassan, a-kassan, arbetsförmedlingen, skattemyndigheten och lite andra myndigheter. Oj, vad det känns konstigt att prata med dem. Regler är regler och det finns verkligen inga undantag. Byråkratiskt och så tråkigt, regler, regler och regler. En sådan skillnad emot thailändska leenden och no problem mentaliteten. Kanske skulle en blandning, en mix av båda kulturerna vara lite "lagom". Inte för rörigt och inte för uppstyrt, vara bäst?

Det händer inte så mycket mer här än att vi bara är och dagarna bara flyter på. Tar promenader på stranden, spelade beachvolley turnering igen, pluggar, jobbar, får massage och pratar med folk. Och hundarna jagar katterna som bor på området, såklart.

Här om dagen hamnade vi lite spontant hos Juni på Time for Lime och firade henne, hon fyllde år. Där var en engelsk kille som nu bor och jobbar här i Thailand. Han pendlar mellan Trang och Koh Lanta varje vecka. Så nu ska han lämna in vår kamera på reparation där. Det var ju bra.

En morgon med frukost på stranden träffade vi en krutgubbe på 78 år. Han var ute på en långresa och kom ursprungligen från Irland. Kritvita tänder, såg lite amerikansk ut. Tydligen brukar han resa from september - maj och är numera sällan hemma i Irland. Spenderar tid hos vänner runt omkring världen. Och för sig själv. Hade varit mycket i Indien. Han älskade Indien för både maten, människorna och kulturen. Ett av alla roliga möten. Han berättade om då han varit på Galapagosöarna. Dit vill jag verkligen åka någon gång, är säkert helt fantastiskt. Han tipsade om en kvinna som reste jorden runt och som hade lämnat sin man på äldre dar, då hennes man hade tagit sig en "one on the side", you know what I meen? frågade han oss med pilimariska ögon. Jo, jag tror jag fattar... Typiskt fransmän. Javisst, men nu har hon alltså stuckit och rest och skriver tydligen en fantastisk blogg som heter. Grandma´on the road. Tyvärr hittar jag inte den. Men, det är väl så pensionärer lever nu för tiden. De sitter inte hemma och stickar och sånt som min mormor gjorde. Nej, de reser jorden runt.

En annan kväll var vi på en restaurang och åt eftersom Mia och Mats som har Lanta Learning Center skulle åka hem. De har två barn. Kalle och Alice. Vi blev ett långbord och maten dröjde. Det tog 2.5 - 3 timmar innan vi hade fått mat allihop och vi var helt svimfärdiga... Så är det här under lågsäsongen. De kortar ner personalen till ett minimum så kommer det ett lite större sällskap, ja då får man helt enkelt vänta.

Vi skickade blomsterbud till våra mammor på morsdag. Ja, självklart via godhandling.se. Internet är ju fantastiskt faktiskt... Vi har nämligen världen bästa mammor. Tack för att ni finns!

Här om dagen drog det förbi ett oerhört åskväder. En stor knall som tydligen slagit ut Internet på många ställen runt Long Beach. Hundarna darrade och la sig tätt intill oss. Stränderna känns lite höstiga, trots ca 30-35 grader i vattnet. Det är ju folktomt och vågor gör att det flyter upp allt möjligt på stränderna. Det finns även en hel del maneter, så man känner inte för att bada just nu, även om det går.

Men mest finns det fullt av vackra stenar och snäckor att plocka om man vill. Och självklart vill jag det. Jag älskar nämligen sånt. Om det var möjligt skulle jag väl ha med mig en hel resväska hem med bara snäckor.... De är så vackra.

I går kväll hade Pierre biljardkväll med barnen. Emil, Maja och Felix. Och sen blev det filmkväll. Barnen sov över i "barnrummet" här. Åh, vad vi har det mysigt! sa Maja 7 år mest hela tiden. Och Russin fick också vara med. Men jag satt och tenta läste och bara var med lite då och då på festligheterna... Börjar känna mig jätteförkyld. Hoppas att det går över snart.

Pierre är just nu och spelar tennis med Svante. Idag tog han sin först massage. Han har inte känt för det innan. Men han kanske är på väg att komma ner i varv nu då:-)

Jag sitter hemma och tentar. Tog en liten pause. Russin håller sig mest nära mig hela tiden. Den lilla bushunden. Hon mår bara fint men rök ihop regält med sin kompis Rocky imorse. Ibland ger Rocky henne såna tjuvnyp så att man tror att Drama Queen Russin skadas ordentligt. Men det gick bra... Tar promenader på stranden med båda hundarna. Då får man ha med sig en stor käpp att försvara sig med. Ifall, ifall det kommer vildhundar som attackerar oss. Vilket har hänt.


Ja, snart är det bara några veckor kvar tills att vi åker hem. Skönt att det är så härligt väder i Sverige så att alla ni där hemma kan njuta nu också! Längtar efter er. Stor kram!

Russin fick en fästingspruta

Den lilla hundvalpen som vi passar är numera en mycket större hund. Russin får mycket kärlek från alla här på Slow Down. Här är hon och myser med Emil en dag med volleyboll. Och hon är en fantastiskt mysig hund!

Hon växer för varje dag och liknar lite en chefer eller en varg. Just nu beter hon sig som en en tonåring. Lite kaxig och sedan som ett litet barn som vill ha kärlek. En salig blandning. Hon har som sagt haft fullt av fästingar på sig som vi plockar henne på varje dag. Hörde att det fanns en typ av fästingspruta man kunde få uppe på Junies klinik, Lanta Animal Wellfare. Så vi åkte dig.

Med oss hade vi också en sjöfågel som vi hittade liggandes med vingarna ut på stranden, levande, men orörlig. Jag tog upp den i ett tyg och den var helt stilla. Höll näbben under en kran med vatten och den drack. Förstod inte vad det var som var fel på den. Men på kliniken sedan hade den dött. De hittade inte heller något fel. Trodde bara att den helt enkelt var för trött och dog av den orsaken. Det hade varit ett åskoväder på morgonen så kanske hade den hamnat nära en blixt eller något, vem vet.

Junie körde upp till kliniken då hon ändå skulle ta lite bilder där uppe. Russin låg och darrade i baksätet. Hon var som ett litet barn och tryckte sig emot mig hela tiden och slickade på mina händer. Hon är ju inte van att åka bil, men det gick bra tillslut.

Väl framme på kliniken möttes vi av två hundar i Russins ålder och en liten liten hundvalp med en bjällra runt halsen. Den var vit och brun och något av det absolut sötaste jag någonsin sett. Någon månad gammal kanske. Fantastisk!

Det är nu bestämt att Russin ska bo på kliniken några månader då vi åker hem. (Tyvärr har jag ju ingen kamera nu men jag återkommer med färska bilder inom kort. Det verkar lösa sig snart...) Därför passade jag på att visa runt henne där. Tänkte att man kunde vänja in henne i miljön. Hon ska få bo i en betongcell med järndörrar. Det kommer ju att bli lite skillnad emot ett vackert hus med trägolv, en stor gräsmatta och en härlig strand bredvid där hon får springa helt fritt nästan hela dagarna. Hon ville såklart inte gå in där när vi visade henne detta. Hundarna skällde hysteriskt bredvid och det liksom ekar lite där inne med all betong, även om de har satt upp äggkartonger lite överallt för att dämpa ljudet.

Så jag gick helt sonika in med Russin och satte mig i hennes blivande "cell". För det var så det kändes efter att man hade stängt järngrinden. Förstod lite hur det kan tänkas kännas att sitta i ett fängelse. Russin fick en skål med vatten men annars var det helt kalt där inne. Kanske ska skicka med henne lite kuddar och roliga bitleksaker tänkte jag direkt... Oj, det här blir inte lätt, att lämna henne här. Men, det är ju inte så lång tid hon ska vara här. Räknade ut att det blir ca 2 månader. Sedan flyger hon till Sverige och träffar sin familj igen med Heidi, Håkan och alla barnen. Det kommer hon säkert att tycka ska bli supermysigt!

De har just köpt en tomt där de ska bygga en hästgård. Och där ska Russin få bli en bortskämd gårdshund. Få ströva i skogen, bada i sjöar och ha det gott! Helst skulle vi bara vilja stanna kvar ända till den 10 september då hon flyger hem för att ta hand om henne och skämma bort henne hela tiden fram till dess. Men det går ju inte. Vi måste hem till våra liv i Sverige också... Tyvärr, för det kommer att göra så ont att lämna henne. Och Rocky också för den delen. Men har blir ju kvar på Slow Down. Yut, trädgårsmästaren, och hans familj bor här nu i en bungalow. Så de och alla andra, på bilden hans dotter Song, kan ju ta hand om Rocky sen då vi åker.

Russin fick i alla fall hälsat runt på folk och hundar i sin kommande nya miljö, vilket vi tror är bra att göra lite då och då från och med nu. En thailändare som var där kommer att ta hand om Russin. Han är buddist och snäll mot hundar. Han kommer att gå ut med Russin två gånger om dagen. Då i koppel tillsammans med en annan hund som heter Harry som som var i Russins ålder. Harry kommer att bo bredvid Russin, i cellen bredvid helt enkelt.
Medan vi var där höll sig Russin nära, nära, nära mig hela, hela tiden.

Hon fick sin spruta och det gick bra. Jag höll henne och klappade och pratade med henne. Den gjorde rätt ont, men det gick bra. Så nu har hon fått en spruta som skyddar henne mot mask utvändes, invändes, mask i hjärtat också samt mot fästingar. Det känns bra. När vi kom tillbaka med bilen till Time-for Lime, hos Junie, sprang hon hem (vi bor ju bredvid) HUR snabbt som helst. Hon var så glad att få träffa Pierre och Rocky och visste inte till sig av lycka över att få vara hemma igen. Sedan sov hon flera timmar i sovrummet med AC. Helt slut. Efter att ha sett hur hon kommer att bo sen så har hon det fantastiskt bra! Kanske kommer hon att vara lite mindre kaxig efter den här upplevelsen. Men visst, hon kommer säkert att få det helt ok hos kliniken sedan också. Dem vet ju hur man tar hand om hundar och är supersnälla där.

Pluggar och jobbar

Det låter ju som att vi bara är ute och äter middagar... Men vi har fullt fokus på jobb och studier under dagtid. Pierre jobbar ju hela tiden sina åtta timmar här nere och jag pluggar för fullt att hinna med inlämningsuppgifter i min psykologikurs varje vecka.

Det är rätt hårda studier tycker jag. Och det är ju heltidsstudier på universitetet så det tar sin tid. Just nu läser jag Kognitionspsykologi del 2. Om hur våra sinnen fungerar och hur de påverkar våra inre kognitiva processer, föreställningar om livet, samt våra känslor, eller emotioner som man säger på finspråket.

Jag ligger nästan i fas men jag har fått sitta och plugga och jobba mer än åtta timmar varje dag den senaste veckan. Vissa dagar sitter jag vid stranden, andra dagar hemma och ibland här Lanta Learning Center.

Det är oerhört mycket litteratur att plöja igenom. Både på svenska och engelska. Men det går ju bra. Har klarat alla tentor hittills och det känns oerhört skönt! Nästa tenta får jag imorgon och ska lämnas in nästa vecka. Man får flera uppgifter som är rätt omfattande och där varje uppgift tar ca 1-2 dagar att svara på. Så det är en intensiv vecka nästa vecka. Min sista tentavecka. Sedan är kursen slut.

Har även ägnat mycket tid den här veckan till att planera mitt eget företagande och har inte alls haft lust att ta tag i böckerna, men det har jag ju varit tvungen att göra ändå... Veckans uppgift är att tolka en svår artikel på fackengelska. Den ska redovisas på svenska, analyseras och debatteras. Så det är bara att göra det, även om lusten just nu inte finns där.

Att planera mitt eget företagande inom hälsa - & personlig utveckling är betydligt roligare. Så det skulle jag mycket hellre vilja göra hela tiden. Skriver på idéer, skissar på avtal och beräknar kalkyler för min framtid. Vi får se var det landar. Men min dröm är att kunna jobba med mitt eget företag både i Sverige och i Thailand på sikt. Jag har kanske möjlighet att komma hit och jobba nästa år. Det hade varit fantastiskt inspirerande, utvecklande, roligt och helt enkelt underbart!
Foto: Erik Raabe, Klong Dao Beach

Och Pierre jobbar, jobbar och jobbar med Sponsorhuset.se och Godhandling.se och såklart med helheten med hans och bror Tobias företag Zappa Event. Det flyter på bra, tycker han själv i alla fall:-) Men visst saFår till en massa avtal med företag hemma i Sverige via mail och telefonsamtal och alla där hemma gör ju ett fantastiskt bra jobb! Tur nu när han är här några månader. Det är fantastiskt kul att det funkar så bra!

Om ni shoppar på nätet så gå via Sponsorhuset eller Godhandling så gör pengarna lite mer nytta! Hittills har dem dragit in ca 7 miljoner till de olika ändamålen. Bara ett klick extra. Vill ni ha nyhetsmail, erbjudanden och följa med i vad som händer där varje vecka så är det bara att anmäla sig på hemsidorna. Så det gör vi också. Pluggar och jobbar alltså. Kram!